Ockerhyrorna ökar

Hyran för en lägenhet i andra hand kan nu vara nästan det dubbla mot ett förstahandskontrakt i Stockholm. Eftersom det är någonstans mellan omöjligt och mycket svårt att hitta bostad för den som inte stått i bostadskö i minst tio år, förmodligen längre, så innebär det i praktiken att det nästan är omöjligt att hitta en billig bostad för unga och låginkomsttagare.

Statistiken gäller bara Stockholm, men Göteborg tas upp som ett exempel på en utveckling som är på väg åt samma håll. Väntetiderna för en bostad i Malmö har ökat under senare år, samtidigt som priserna har ökat. Under 2016 ökade priserna för ettor och tvåor i Malmö med 5-6 procent, vilket inte låter särskilt mycket, men utslaget på ett år rör det sig om tusentals kronor som annars kunde hamnat på en hyresgästs sparkonto. De har ökat ytterligare under 2017.

2016 var ett rekordår för andrahandshyror, på ett negativt sätt. Att andrahandshyrorna nu ökat i Stockholm för att slå ytterligare rekord är en varningssignal om att Göteborg, Malmö och andra attraktiva städer kan följa efter. Det byggs för lite och det finns inga tecken på att tillgängligheten på bostäder kommer att bli bättre. För en person med med låg inkomst och för dålig kötid för en billig lägenhet kan det innebära att man blir hänvisad till ockerhyror.

Detta försätter unga i en svår situation, där det kan vara omöjligt att flytta ifrån föräldrahemmet eller att klara en bostad på studielån. Även för äldre som måste flytta till hyresrätt och låginkomsttagare kan det innebära en ohållbar sits.

Det kan också i allra värsta fall innebära att lägenheter står tomma i städer där suget efter hyreskontrakt är stort: trots desperationen hos de som letar är det svårt att få en alltför dyr lägenhet uthyrd.

Att det är omöjligt att hitta bostad till ett rimligt pris hindrar social rörlighet. Det måste gå att hitta en bostad även för den som inte är rik. Andra orter måste använda Stockholm som avskräckande exempel på en utveckling man inte vill se.Martina Jarminder