Arbetsmarknaden har förändrats sedan 1960-talet. Foto: TT

Otids­en­liga las-re­gler

Ar­bets­mark­naden för­ändras stän­digt. Tek­nik­ut­veck­ling, di­gi­ta­li­sering och glo­ba­li­sering är nå­gra av de fak­torer som dri­ver på ut­vecklingen.
Men lagen om an­ställ­nings­skydd (LAS) är en kvar­le­va från en an­nan tid. Den ut­går från hur det var på 1960-ta­lets ar­bets­mark­nad med stora or­ga­ni­sa­tioner och mån­ga jobb som inte krävde nå­gon läng­re ut­bildning.
I dag är med­ar­be­ta­re säl­lan rakt av ut­byt­bara. Den in­di­vi­du­ella kom­pe­tensen har blivit allt vik­tigare.

En av grund­prin­ciperna i LAS är ”sist in, först ut”. Den senast an­ställde står först i kön om fö­re­taget skul­le tvingas minska an­talet med­ar­be­ta­re.
En ef­fekt är att män­ni­skor som vill byta jobb inte vågar göra det efter­som de ris­kerar att få säm­re an­ställ­nings­trygg­het på det nya jobbet.

Men ”sist in, först ut” är inte det enda pro­blemet med LAS. För mån­ga fö­re­ta­ga­re är svå­rig­heterna att säga upp med­ar­be­ta­re som av oli­ka skäl inte fun­gerar på ar­bets­platsen ett ännu stör­re pro­blem.

Det krävs orim­ligt myc­ket missköt­sam­het för att en upp­sä­gning ska vara kor­rekt i lagens ögon.
Följden blir att åt­skil­liga fö­re­ta­ga­re drar sig för att an­ställa nya med­ar­be­ta­re. LAS har blivit ett till­växt­hin­der.

Att med­ar­be­ta­re fastnar på en ar­bets­plats där de inte fun­gerar är inte bra för nå­gon. Nu be­hövs nya lös­ningar som ska­par för­ut­säg­bar­het och ger män­ni­skor hjälp att gå vi­dare. Det är vik­tigt att påpeka att det hand­lar om hur man sköter sina ar­bets­upp­gifter, inte om var­ifrån man kommer el­ler vem man är.

Svenska fö­re­tag mö­ter en allt tuffare kon­kur­rens. För att klara den måste de kun­na ha den kom­pe­tens som krävs. Då fun­gerar det inte med lagar och re­gler från förr.
Även facken borde inse att LAS leder till en stel och in­ef­fek­tiv ar­bets­mark­nad.

Nu är det dags för ett mo­dernt an­ställ­nings­skydd som gör det lättare både att an­ställa och att få ett jobb, och där an­ställ­nings­trygg­heten inte be­står i hur länge man har varit an­ställd, utan i vil­ken kom­pe­tens man har och i vet­skapen om att man får hjälp med att hitta näs­ta jobb om man blir av med det man har.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar