Foto: Malin Arnesson
Foto: Malin Arnesson
Foto: Malin Arnesson

Återbesök i magisk drömvärld

Recension

The feeling of going
Skånes Dansteater tillsammans med Malmö Operaorkester och Operakör
Koreograf: Ben Wright
Dirigent: Jonas Nydesjö
Dansare: Maria Pilar Abaurrea, Sarah Bellugi Klima, Anna Bòrras Picó, Matthew Branham, Patrick Bragdell Eriksson, Brittanie Brown, Kit Brown, Samuel Denton, Peter Jansson, Laura Lohi, Belinda Nusser, Yiorgos Pelagias, Erika Poletto, Kristian Refslund, Jing Yi Wang, Riccardo Zandoná.
Sångsolister: Oskar Humlebo, Phil Christensson, Naja Monrad Hansen

Musik: Jónsi i orkestrering av Jonas Nydesjö
Nypremiär Malmö opera, lördag 28/10

Det var fyra år sedan The feeling of going intog Malmö Operas scen för första gången. Nu har föreställningen återvänt med ny energi när Edda Magnasons stämma bytts ut mot Oskar Humlebos, som även går under scennamnet Motoboy.
Magnason gjorde rollen som vägledare i den fantasifulla sagan briljant, men Motoboy lyckas göra rollen till sin egen och nästintill överträffa hennes prestation. Blek och hornprydd, med långt isblont hår och en tjock röd fuskpäls tornar han upp sig över de flesta av dansarna, han verkar nästan vara övernaturligt stor. Hans massiva kroppshydda ger rollen en välbehövlig pondus och skapar en fin kontrast till sången. Motoboys röst är nämligen en alldeles ljuvligt bländande juvel som får håren på armarna att resa sig. Den knivskarpa falsetten omsluter åhörarna på ett helt magiskt vis.
Samuel Denton återvänder till Skånes dansteater efter några år som frilansande dansare och upprepar huvudrollen i The feeling of going med bravur. Han behärskar både stora och små uttryck och kan gå från en stillsam duett till intensivt tempo. Denton tappar inte heller bort sin karaktär när han försvinner bort i ett hörn av scenen för att betrakta ett skeende och det är han som till stor del för drömmen framåt.
Koreografen Ben Wright har skapat en värld som är mystisk och inbjudande på samma gång.

The feeling of going utspelar sig i ett drömlandskap, en skog av höga björkstammar täcker scenen. Och föreställningen är full av fina små detaljer; en nalle, ett par röda paljettsneakers en dansare i en rustningsliknande klänning och färgsprakande höstlöv som virvlar fram över golvet.

Drömvärlden är befolkad av övernaturliga varelser i fantastiska kostymer, som skulle kunna vara hotfulla men istället skapar stråk av mörker i den lekfulla fantasivärlden. I kölvattnet av den tredje säsongen av Twin Peaks är det lätt att dra vissa paralleller till figurer i David Lynchs och hans egenartade och svårbegripliga värld. Men även om det finns både sorgsna och känslosamma stråk i The feeling of going så blir den drömska världen aldrig riktigt obehaglig eller påträngande.
Det finns inget direkt som provocerar, som skaver eller som utmanar i den här föreställningen. Istället är den full av värme, en varm filt att svepas in i när höststormarna viner utanför och regnet smattrar på taket.
Dansen böljar ofta i mjuka vågor över scenen. Mest fängslande blir det när alla 16 dansare samlas på scen och skapar ett myller av rörelser. Men det finns också en njutning i de lugnare passagerna där två dansare möts och koncentrerar sinnesintrycken och framför små korta berättelser.

Hela föreställningen baseras på albumet GO av den isländske musikern Jónsi. Hans musik får en större kropp tillsammans med operans kör och orkester. Ibland kan solisterna Phil Christensson och Naja Monrad Hansen starka stämmor vara nära att överta Motoboys sköra röst, men de behövs för att skapa känsla och djup i musiken.
Orkesterns kraft blir särskilt tydlig i den sista delen av första akten när trumslagen går genom kroppen på publiken och skapar en fysisk förnimmelse.
Hela ljudmiljön är otroligt skickligt genomarbetad. Det är inte många helt tysta stunder, istället fylls varje sekund av vindens viskningar, fågelkvitter eller isblock som lossnar och rasar ner.

Det går inte heller att låta bli att på nytt imponeras av videoprojektionerna. Vare sig om det är fjärilar som fladdrar förbi eller eldar som tända på björkstammarna så skapar det liv och rörelse till scenografin och smälter sömlöst in i föreställningen.

The feeling of going blev omedelbart en succé både hos kritiker och inte minst publiken när den sattes upp för första gången. Det är inte konstigt för det är lätt att älska föreställningen. Den är fortfarande förtrollande vacker och står stabilt som en av Skånes dansteaters mest ljuvliga och magiska föreställningar.

The feeling of going
Skånes Dansteater tillsammans med Malmö Operaorkester och Operakör
Koreograf: Ben Wright
Dirigent: Jonas Nydesjö
Dansare: Maria Pilar Abaurrea, Sarah Bellugi Klima, Anna Bòrras Picó, Matthew Branham, Patrick Bragdell Eriksson, Brittanie Brown, Kit Brown, Samuel Denton, Peter Jansson, Laura Lohi, Belinda Nusser, Yiorgos Pelagias, Erika Poletto, Kristian Refslund, Jing Yi Wang, Riccardo Zandoná.
Sångsolister: Oskar Humlebo, Phil Christensson, Naja Monrad Hansen

Musik: Jónsi i orkestrering av Jonas Nydesjö
Nypremiär Malmö opera, lördag 28/10