Jazziga mord och opålitlig berättare

Deckarspalten

Förra året fick den brittiska författaren Ray Celestins debutdeckare Yxmannen pris som bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. När årets nomineringar presenterades i torsdag fanns Ray Celestin med igen. Det är uppföljaren till Yxmannen, Mafioso (Southside Stories), som är nominerad och om debuten var charmig och lyckad är den här faktiskt snäppet bättre.
Yxmannen utspelades i New Orleans 1919 och med jazzens historia och Louis Armstrong som en spännande bihistoria följer den tre personers jakt på en seriemördare (med verklighetsbakgrund).
I Mafioso är året 1928 och två av huvudpersonerna från Yxmannen – privatdetektiven Ida Davies och polisen Michael Talbot – bor i Chicago och arbetar för Pinkertons detektivbyrå. När de får i uppdrag att hitta en försvunnen arvtagerska trampar de på många ömma tår i Chicagos korrupta maktsfärer. Samtidigt engageras polisfotografen Jacob Russo av ett otäckt mord han stöter på i jobbet och Chicagos allsmäktige maffiaboss Al Capone har kallat in sin hantlangare för att ta reda på vem som ligger bakom att en grupp av stadens ledare serverats förgiftad champagne.
Celestin fortsätter med andra ord samma upplägg som i Yxmannen med flera utredare och flera utredningar parallellt. Naturligtvis går allt ihop så småningom och för oss mot en rafflande upplösning under en boxningsmatch. Precis som i Yxmannen är det också vägen mot upplösningen som är bokens styrka – inte minst alla djupdykningar i olika miljöer i 20-talets Chicago. Celestin är lysande på att levandegöra historia och dessutom en mycket kärleksfull skildrare av jazzens historia – Louis Armstrong finns förstås med på ett hörn även i Mafioso.
Det här är en fantastisk läsupplevelse för den tålmodige deckarläsaren och själv ser jag mycket fram emot nästa bok i serien.

Den amerikanska författaren Flynn Berrys kriminalroman Sargad (Louise Bäckelin Förlag) fick det prestigefulla amerikanska Edgar Award som bästa debutant och den är också, precis som Mafioso, nominerad till årets bästa till svenska översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin.
Huvudperson i Sargad är en kvinnas som heter Nora. I bokens inledning tar hon tåget från London för att hälsa på sin syster Rachel som bor ensam med sin hund i en liten engelsk by. Väl framme vid hittar hon systern knivskuren till döds och hunden hängd i sitt koppel. En polisutredning drar i gång men Nora blir kvar i byn och följer egna spår eftersom hon inte litar på polisens kompetens.
Gansk snart står det klart att Nora är en minst sagt opålitlig berättare. Det här är sträckläsning där man själv ivrigt försöker pussla ihop händelser i systrarnas besvärlig uppväxt – med frånvarande föräldrar, mycket alkohol, beroende av varandra – och så ett 15 år gammalt överfall på Rachel som kanske, eller kanske inte, har med mordet att göra.
Allt är oerhört väl fångat samtidigt som mycket lämnas åt läsaren att fylla i. Sargad är knappt 230 sidor men lyckas ändå innehålla mycket mer än många dubbelt så tjocka kriminalromaner.
Möjligen drar upplösningen ner det annars så positiva intrycket men samtidigt är Flynn Berry utan tvekan en av årets absolut bästa debutanter.