Lands­höv­ding är inte ett jobb som an­dra

Po­li­tiska ut­näm­ningar av myn­dig­hets­chefer och lands­höv­dingar väc­ker all­tid upp­märk­sam­het.
Alliansen gjorde en kurs­änd­ring di­rekt ef­ter till­trä­det 2006 ge­nom att lova an­non­sera ut alla stat­liga topp­jobb – utom just lands­höv­dingarna.
Det ledde till re­sul­tat. Un­der al­li­ans­re­ger­ingarna var det bara 30 av drygt 200 till­satta myn­dig­hets­chefer som hade po­li­tisk bak­grund, allt­så knappt 15 pro­cent. De två fö­re­gående man­dat­pe­ri­oderna med S-re­ger­ing hade 42 av 171 po­li­tisk bak­grund, allt­så näs­tan var fj­ärde (var­av 29 var so­ci­al­de­mo­krater). Hit­tills un­der Löfvens re­ger­ing har bara ett få­tal av drygt 30 ut­näm­ningar varit po­li­ti­ker.
Det verkar allt­så ha skett ett trend­brott. Chefer för stat­liga myn­dig­heter blir inte läng­re po­li­ti­ker, an­nat än i un­dan­tags­fall, och då har den utsedde ofta en spe­ci­al­kom­pe­tens som stämmer med myn­dig­hetens upp­gift. Po­li­ti­seringen har minskat.
Det gäller dock inte lands­höv­dingarna. I dag är 12 av 21 lands­höv­dingar ti­digare po­li­ti­ker, och hade inte Thomas Bod­ström fått sparken in­nan han till­trädde hade det varit 13, allt­så en bra bit över hälf­ten.
Lands­höv­dinge­rollen är dock an­nor­lunda än att vara myn­dig­hets­chef. Det är ett mel­lan­ting mel­lan att vara po­li­ti­ker och att vara äm­bets­man, att vara fö­re­trä­da­re för sitt län och att vara re­ger­ingens för­längda arm. Så där passar den po­li­tiska bak­grunden gans­ka bra.