Det nor­diska sam­ar­be­tet är väl värt att ut­veckla

Nor­diska Rådet håller nu sin år­liga ses­sion i Helsingfors. Re­dan förs­ta dagen (i går) höll stats­mi­nis­trarna en tema­de­batt om Nor­den som världens mest in­te­grerade re­gion.
Det är inte bara en kon­kur­rens­för­del eko­no­miskt utan fram­för allt nå­got som var­je med­bor­ga­re i Nor­den har nyt­ta av, ge­nom allt från pass­fri­heten (som mån­ga tänkte på först när id-kon­trollerna vid Öre­sund in­fö­rdes) till ge­men­sam ar­bets­mark­nad och be­tydande sam­ord­ning av so­ci­al­för­säk­ringar och oli­ka lag­stiftning – det mesta ge­nom­fö­rt långt före EU-med­lem­skapet för tre av de nor­diska länderna.
I års­rap­porten om att ta bort kvar­va­ran­de gräns­hin­der noteras att tio så­dana klarats av, till ex­em­pel nors­ka tull och moms­reg­ler för nor­diska fö­re­tag och möj­lig­heter för svens­ka lä­ka­re att gö­ra sin AT-tjänst på Åland.
Att i det fort­satta ar­be­tet sam­ordna im­ple­men­teringen av nya EU-re­gler är vik­tigt för att fö­re­bygga nya gräns­hin­der som för­svårar det nor­diska ut­by­tet.
Stats­mi­nis­trarna dis­ku­terade ock­så kring en ny skrift från Nor­diska mi­nis­ter­rådet om­kring til­lit. ”Det nor­diska guldet” kal­las den unika til­liten mel­lan män­ni­skorna här, som har sina rötter dels i de de­mo­kra­tiska folk­rö­rel­serna som byggdes upp runt det för­ra se­kel­skif­tet, dels i att staterna upp­levs som rätt­visa och lite kor­rupta.
Det finns all an­led­ning att slå vakt om til­liten och ut­veckla det nor­diska sam­ar­be­tet.
Yng­ve Su­nes­son