Bra att Löfven höll tal om EU

Ste­fan Löfven borde hålla tal om EU, fö­re­slogs på den­na sida för tre vec­kor se­dan. Tid­ningen blev bön­hörd i tors­dags. Då talade stats­mi­nis­tern om sin syn på Eu­ro­pas fram­tid in­för stu­denter i Upp­sa­la.
Att kal­la det för lin­je­tal är att över­driva in­ne­hållet. Men Löfven betade av en hel del ak­tu­ella frå­gor inom EU.
Det hör till ovan­lig­heterna att svens­ka stats­mi­nis­trar, el­ler svens­ka ledande po­li­ti­ker över hu­vud ta­get, håller tal om ut­ri­kes­po­li­tik el­ler Eu­ro­pa­po­li­tik. Där­för var det viktigt att Ste­fan Löfven höll det här ta­let, inte mi­nst ef­ter att den nye franske pre­si­denten Emmanuel Macron hållit en näs­tan två tim­mar lång hyl­lning till ett för­djupat och ut­vidgat EU-sam­ar­be­te, som skul­le in­ne­bär flera steg mot en EU-stat.

Att det inom EU in­ternt på­går en for­ma­li­serad pro­cess om­kring hur EU ska ut­vecklas ef­ter brexit gör det än mer an­ge­lä­get att Sve­ri­ges po­si­tion klar­görs.
Det gjorde Löfven bara på nå­gra om­rå­den. Nå­gon tyd­lig lin­je i hur han ser på EU:s ut­veckling hö­rdes inte i Upp­sa­la.
Ge­nom att ta sats i den ti­digare tyske för­bunds­kans­lern Hel­mut Kohls be­gravning ville Löfven visa att han står för ett ut­vecklat sam­ar­be­te i Eu­ro­pa och i EU.
Men se­dan satte han i hu­vud­sak upp hin­der för ett djupare sam­ar­be­te. Ibland lät hans ar­gu­men­ta­tion som ”Sve­ri­ge först” mer än vad som är bäst för hela Eu­ro­pa.
Nu är knap­past en snabb ut­veckling mot mer över­stat­lig­het, som Macron och även EU-kom­mis­sionens ord­fö­ran­de Jean Clau­de Junc­ker fö­re­språkar, det bästa för EU. Det folk­liga mot­ståndet mot mer över­stat­lig­het är tyd­ligt, även om för­tro­en­det för EU har ökat på senare tid i de flesta EU-länderna.

Löfvens ar­gu­men­ta­tion hade dock in­gen hel­hets­syn på ut­vecklingen. Han mot­satte sig ”nya stora pro­jekt” som skul­le krä­va för­drags­änd­ringar och talade vac­kert om ett Eu­ro­pa för med­bor­ga­rna. Gott så.
Men när han kräver över­stat­lig­het om mi­gra­tions­po­li­tiken och ut­veckling av en ny ”so­cial pe­la­re”, som mån­ga an­dra är tvek­samma till sam­ti­digt som han mot­sätter sig för­slag om starkare eko­no­misk sam­ord­ning utan att för­klara var­för han drar gränserna som han gör, blir det svårt att för­stå rik­tigt vad han och där­med Sve­ri­ge egent­li­gen vill.
Sam­ma dag som Löfven höll sitt tal pub­li­cerade EU-par­la­men­ta­ri­kern Gun­nar Hök­mark (M) en ar­ti­kel om EU-po­li­tiken, där han som fö­re­trä­da­re för det som ti­digare var Sve­ri­ges mest EU-po­si­tiva par­ti sade nej till fem stora re­former.
EU ska vara en uni­on, inte en stat, slog han fast. Det har han rätt i, och hade Löfven ar­gu­men­terat på sam­ma sätt hade det gått att se en lin­je i hans EU-po­li­tik. Nu blev det mest ned­slag i oli­ka ak­tu­ella frå­gor.

Ste­fan Löfven be­rörde det växande pro­blemet i EU att nå­gra länder inte står upp för de grund­läggande vär­der­ingar som EU bygger på om de­mo­kra­ti, mänsk­liga rät­tig­heter och rätts­statens prin­ciper. Det är EU:s största ut­ma­ning, när Polen och Ung­ern öp­pet ut­ma­nar des­sa grund­vär­der­ingar och länder som Slo­va­ki­en, Bul­ga­ri­en och Ru­mä­ni­en inte tar an­svar för den romska mi­no­ri­tetens rät­tig­heter.
I den frå­gan hade Löfven be­hövt vara än tyd­ligare.