Ann-Mari Bergström, sjuksköterska och kvalitetsutvecklare på ASIH
Vårens fjärde och sista möte med Leva vidare-gruppen. Kuratorn Eva Jönsson tillsammans med Lotta Svensson.
Eva Jönsson, kurator på ASIH.
Det är snart två år sedan Patrik ”Putte” Amberntsson fick reda på att han hade drabbats av en aggressiv cancer. Åsa jobbar som undersköterska och sköter om Patrik och barnen hemma i Hästveda.

”Vi vill finnas där och ge de närstående stöd”

Ann-Mari Bergström (sjuksköterska) och Eva Jönsson (kurator) på ASIH i Hässleholm: Inom den palliativa vården är stödet till närstående väldigt viktigt. Ann-Mari Bergström jobbar som sjuksköterska och tillsammans med kuratorn Eva Jönsson finns de båda på ASIH för att hjälpa och stötta de anhöriga.

– Detta är en av hörnstenarna och på ASIH finns möjligheten att som närstående träffas för att bli lyssnad på och att få diskutera de svåra stunderna. Är den närstående trygg så är patienten trygg. Det handlar väldigt mycket om stöd i vardagen. Den ena dagen är ju inte den andra lik, menar Ann-Mari Bergström.
– Vi är en liten grupp och alla i teamet är så klart oerhört viktiga. Möjligheten till att förstå, få en bra relation och kunna ge ett starkt stöd är vad vi hoppas kunna framföra.

Ibland kommer patienten själv och berättar vad de behöver, eller så kontaktas vi av de närstående när de har egna önskemål och behov, berättar Eva Jönsson.
En gång på såväl våren som hösten så erbjuder ASIH de närstående att vara med i Leva vidaregruppen under fyra kvällar. Här får man möjligheten att prata, delta i samtal, fika och kanske bara lyssna för att känna och höra vad andra i samma situation kan berätta.

– Vi träffas kvällstid en gång i veckan under en månad. Många av deltagarna är människor mitt i livet och vår präst finns alltid också här. Efter ett dödsfall behöver man få svar på frågor. Ibland måste man bara få lyssna lite grand. De anhöriga och närstående gör minst sagt ett betydande arbete för den sjuke. Jag tror aldrig man kan föreställa sig det när man inte har varit där. Det är tjugofyratimmars arbete och med allt vad det innebär. Man kan inte nog framhålla de närståendes betydelse i den palliativa vården, säger Ann-Mari.

– Kunde jag ha gjort mer? Kunde vi ha gjort något annorlunda för den som har avlidit? Frågorna är många, ofta känner man skuld och att man inte har gjort tillräckligt. Detta vill vi ju gärna lyfta av från deras axlar, menar Eva.
Ibland är det orimliga förväntningar som de anhöriga har med sig men genom att prata om det så menar Ann-Marie och Eva att det kan lindra.
– På träffarna pratar vi om vårdtiden och begravningen. Hur sorgen kan ta sig olika uttryck och hur man går vidare. Vi försöker strukturera ett tema men det är givetvis upp till var och en vad de vill prata om. Man vet aldrig vad som händer. Det är mycket samtal, en del tårar men även en del skratt, säger Eva.

– Vi kan ju höra att de gjort mer än vad de egentligen orkade göra men ändå kan känslan av skuld finnas där. Genom att prata så kan det lindra och kanske så rinner skuldbördan av.
Vi vill finnas där och ge de närstående stöd under såväl sjukdomstiden som under sorgeprocessen. Vi kontaktar de närstående för att erbjuda samtal efter dödsfallet och bjuder in till Leva vidaregruppen. Alla som har mist en anhörig inom ASIH är välkommen, berättar Ann-Mari.

Något som också är viktigt att komma ihåg är försäkringskassans närståendepenning.
– Detta innebär att man har möjlighet att ta ledigt från sitt arbete med ersättning högst etthundra dagar, för att finnas som stöd och vara nära sin svårt sjuka närstående, tillägger Eva.Fortsättning på nästa uppslag.

Läs mer:

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar