50 ny­anser av grönt behövs

Lands­bygden och där­med ock­så lant­bruket har kommit mer i fo­kus i den po­li­tiska de­batten än på länge.
En av dem som ligger bak­om det­ta är He­le­na Jonsson, som av­gick som LRF-ord­fö­ran­de i vå­ras ef­ter sex år. Hen­nes pri­ori­tet som ord­fö­ran­de har varit att få till ett be­slut om en na­tio­nell livs­me­dels­stra­te­gi. Ef­ter mån­ga om och men lyc­kades det, och riks­dagen an­tog en så­dan un­der det för­ra riks­dags­året. Där­med kun­de He­le­na Jonsson vara nöjd med sin in­sats och avgå.
Kan­ske ge­nom ar­be­tet med livs­me­dels­stra­te­gin in­såg He­le­na Jonsson hur nöd­vän­digt det po­li­tiska ar­be­tet är för lant­brukets ut­veckling och för lands­bygden. Som LRF-ak­tiv har hon väl hem­lig­hållit sina par­ti­po­li­tiska åsikter. Men strax ef­ter av­gången från LRF-le­dningen ac­cep­terade hon att kan­di­dera för Cen­ter­par­ti­et i Jön­kö­pings län.

En­ligt sä­kra käl­lor har hon lyc­kats så väl i med­lems­om­röstningen att hon myc­ket väl kan hamna på en toppla­cer­ing på lis­tan. (Ef­ter An­nie Lööf för­stås. Men An­nie kan­ske blir stats­råd, el­ler blir in­vald i nå­gon an­nan val­krets efter­som hon står etta ock­så i Stock­holm, Gö­te­borg och Mal­mö, el­ler drar fram C i Jön­kö­ping till två man­dat. Då får även and­ra­namnet en riks­dags­plats.)
Även en an­nan le­da­mot i LRF:s le­dning tog steget in i po­li­tiken di­rekt ef­ter att ha av­gått – An­ni­ka Bergman som kan­di­derar för C i Hal­land. De båda LRF-topparnas snabba över­gång till po­li­tiken och Cen­ter­par­ti­et retade en del inom LRF, som inte in­ser att det po­li­tiska ar­be­tet är av­görande för en så po­li­tiskt re­glerad nä­ring som lant­bruket. Men båda kan sä­kert göra lika stor nyt­ta po­li­tiskt som inom LRF.

Just in­nan hon av­gick kom He­le­na Jonsson ut med en bok (skriven till­sam­mans med LRF-med­ar­be­ta­ren Anna Lun­dell): Sve­ri­ge ser inte ut som du tror (Förlag: 8tto). Där ar­gu­men­terar hon på ett myc­ket en­kelt sätt om var­för lands­bygden är vik­tig även för staden och om att ”Sve­ri­ges bön­der är den nya mil­jö­rö­rel­sen”.
I bo­ken pekar hon på att lands­bygden, gles­bygden och små­orterna säl­lan för den upp­märk­sam­het de för­tjänar. ”Sam­häl­lets an­svar tyc­ks avta med be­folknings­tät­heten till att upp­höra i sam­ma takt som me­die­be­vak­ningen för­svinner.” Det är hårda ord men ty­värr sanna.
Hon pekar på möj­lig­heterna som finns för den svens­ka skogen. ”Allt som görs av olja skul­le kun­na gö­ras av bio­mas­sa”. Skogs­bruket har ock­så stor be­ty­del­se för dem som bor i gles­bygden. Att håll­bart bruka skogen är grunden för en bio­ba­se­rad ekonomi och vik­tigt för både den mil­jö­mäs­siga, den eko­no­miska och den so­ci­ala håll­bar­heten.

Är en ve­ge­ta­risk biff gjort på GMO-soja från an­dra si­dan jorden verk­li­gen bätt­re för mil­jön än en biff från en ko som be­tat på svens­ka mar­ker, undrar hon och på­minner om att eko­lo­gisk växt­od­ling och djur­håll­ning hör ihop. För eko­lo­gisk od­ling be­hövs göd­sel från djuren.
Det är en re­so­nerande bok, som He­le­na Jonsson nu åker runt i landet och håller fö­re­drag om, För­hopp­nings­vis når hon sin mål­grupp, dem som inte är spe­cia­lister utan all­mänt in­tres­serade av mat, od­ling, land­skap och lands­bygd. Då kan både kun­skaps- och de­batt­ni­vån höjas re­jält. Då kan de svart­vita be­skriv­ningarna er­sättas med ”50 ny­anser av grönt”.