Leif Henningsson i Hässleholm blev 75 år gammal. Foto: Bertil Nilsson

Kämpade för broderlighet och gemenskap

Leif Henningsson, Hässleholm, har avlidit i en ålder av 75 år.
När någon försvinner bort så dör en liten värld. Det är så många band som helt plötsligt klipps av, det är ett litet världsallt somförsvinner.
Leif med familj var en oerhört god vän till mig och min familj. Vi stod varandra mycket nära. Det var en vänskap som grundades redan på 60-talet och då genom körsången i Hässleholms arbetarsångkör som sedermera blev Hässleholms manskör.

Leifs intresse för kulturella värden i vår kommun låg honom varmt om hjärtat. Han gillade inte de som demolerade och förstörde olika objekt som ligger till grund för vår historia.
Vårt arbete med den omtalade Officersparken med musikpavaljong, som Leif arbetade mycket för, var inte bara av eget intresse. Det var en strävan, en gåva till alla våra medborgare. Tyvärr var det andra som ville annat. Leif tog mycket illa vid sig, inte bara han utan alla involverade.
Leifs intressen var många. Jag tror inte att det var många ishockeymatcher där Tyringe var involverad utan att Leif var närvarande. Han åkte runt och samlade in sponsormedel till hockeyn och inte minst till Hässlekören, där han var ordförande sedan många år.

Många konserter har han medverkat i tillsammans med kören. Han ivrade för de fantastiska framträdanden som låg framför, som den stundande julkonserten den 16 december. Den gladde han sig åt och såg fram emot.
Tyvärr fick Leif ingen möjlighet att närvara, en plats i kören kommer att stå tom och minna om hans gedigna arbete.
Leif och jag har under många år varit bröder i logen Stonehenge, där han verkligen arbetade för broderlighet och gemenskap.

Leif har under året tillsammans med ett antal kompisar arbetat för ett samhälle där man respekterar och lyssnar på varandra. Det är inte det lättaste men Leif arbetade vidare, trots vissa motgångar. Han kämpade och stred för detta.
Vi kommer alla att sakna Leif och vi kommer att arbeta vidare i hans anda.
Ing-Britt och Leifs villa på Alfavägen var en oas, en lunga för dom. De underhöll och gjorde vissa förbättringar för att på så vis göra det lättare för varandra framöver. Tyvärr blev dessa stunder, där Leif och Ing-Britt skulle kunna njuta av skönheten, alldeles för kort.
Leif har lämnas oss och sin underbara familj, som han älskade över allt annat. ”Tyst slocknar en mänsklig hjärna efter år av glädje och strid, en blomma, en stjärna har sin bestämda tid”.
Vi kommer att sakna Leif! Han kommer för alltid att finnas kvar i våra hjärtan!