Felicia Lindberg, Embla Ydrefelt, Tilda Eriksson och Alexander Proos var några av eleverna som var med och besökte Indien. Med sig hem hade de förutom sina upplevelser var sin sari. foto: Magnus Wahlström
Embla Ydrefelt, Tilda Eriksson, Felicia Lindberg och Alexander Proos
Embla Ydrefelt hjälper Tilda Eriksson med hennes sari.

Nu är resenärerna hemma från kontrasternas land

Vinslöv/Hässleholm Gruppen med elever och lärare som besökt den indiska byn Dondapudi är nu tillbaka i Sverige.
Med i bagaget hem har de mängder med intryck och upplevelser om likheter och skillnader länderna emellan.

En dryg vecka har hunnit gå sedan Indienresenärerna från Linnéskolan, Silviaskolan och Furutorpsskolan i Vinslöv åter fick svensk mark under sina fötter.
För eleverna Felicia Lindberg, Embla Ydrefelt, Tilda Eriksson och Alexander Proos har besöket ännu inte hunnit sjunka in ordentligt.
– Att summera resan nu känns svårt. Vi har inte hunnit landa riktigt än, allting var så intensivt där, säger Tilda Eriksson och får medhåll av Embla Ydrefelt:
– Till slut följde man bara med i tempot. Det är så mycket intryck att processa nu.

Redan när resesällskapet landade i Mumbai möttes de av ett samhälle som ser diametralt annorlunda ut jämfört med Sverige. De berättar om barn som gick runt på gatorna och frågade efter vatten, en upplevelse som de själva tyckte var tuff att ta in.
När gruppen anlände till resans huvuddestination, byn Dondapudi, togs de emot på ett något annorlunda sätt.
– En orkester spelade samtidigt som barnen dansade. Alla samlades för att möta oss och vi tog hur många ”selfies” som helst, säger Embla Ydrefelt och tillägger:
– Det kändes surrealistiskt.

De berättar vidare om skillnaderna rent socialt och i levnadsåskådningen. Trots att de såg mycket fattigdom, där människorna hade såväl lite pengar som få materiella egendomar, tycktes de flesta glada ändå.
– De har ett annat sätt än oss svenskar att se på det sociala, lycka och familjen, konstaterar Embla Ydrefelt.

Trots alla skillnader fann de även en del likheter, till exempel i deras jämnåriga värdars framtidsdrömmar.
– Där var det ingen större skillnad. Någon ville bli läkare, en annan ville bli forskare, säger Andreas Proos som även upplevde att de indiska ungdomarna kunskapsmässigt låg väl så långt fram som de själva i en del skolämnen.

Vad tar ni med er från resan?
– Glädjen när man pratade med barnen, de lös upp bara man vinkade till dem. Men också deras inställning – att saker och ting löser sig, säger Felicia Lindberg.
– Att vi har fått ett helt nytt perspektiv på livet. Man blir tacksam över att leva i Sverige, säger Andreas Proos varpå Tilda Eriksson skrattande tillägger:
– Och att ha en riktig toa!

Omedelbart efter hemkomsten till Sverige överöstes resenärerna av frågor och undringar från nyfikna klasskompisar. Och stor vikt kommer läggas vid att förvalta erfarenheterna. Bland annat kommer respektive skola att arrangera var sin ”Indiendag” framöver.
– Vi ska prova kläder, laga curry, kolla Bollywoodfilmer och framförallt berätta för alla, avslutar Embla Ydrefelt.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar