Finjasjön fråga för regeringen

På måndagen besökte hon Trädhuset vid Hovdala slott där hon träffade kommunala företrädare och konsulter, som informerade om det stora arbete som hittills gjorts för att förbättra vattenkvaliteten.

För 100 år sedan var Finjasjön en frisk sjö med klart vatten.

Redan på 50-talet gjordes mekanisk rening av vattnet i Finjasjön och på 70-talet byggdes reningsverket

På 1980-talet hade decennier av utsläpp och avrinning gjort att giftiga blågrönalger tagit över och gjort Finjasjön till en dypöl, som ingen kunde bada i.

En mycket omfattande muddring av sjön av det fosforläckande bottensedimentet gjorde på 90-talet.

Men det hade ingen effekt och stoppades och ersattes av biologiska metoder istället.

Tonvis med karp och braxen fiskades upp under flera år. Det hjälpte, men inte tillräckligt för att få bukt med de slemmiga grönalgerna.

Efterhand blev vattenkvaliteten bättre. Fisket fortsatte i lite mindre skala, mer anpassad för miljöbalansen.

2008 dök de giftiga algerna upp igen för att sedan avta och 2010 upptogs fisket igen av inplanterad gös.

– Vi tar upp bottenlevande fisk, braxen och mört, som kallas för skräpfisk men som har god avsättning hos många invandrade, som gillar den, förklarar Helen Annadotter, från konsultföretaget Regito AB, som följt Finjasjöns utveckling på ett systematiskt sätt sedan 1988.

2012 blev ett märkesår i Finjajsöns historia då det blev fritt fram att bada igen.

Det så kallade reduktionsfisket har utvärderats och resultatet är överväldigande positivt. Nio av tio sjöar, som likt Finjasjön, fiskas på ”skräpfisk”, uppvisar bättre vattenkvalitet.

I dag fiskas runt 50 ton mört och braxen ur Finjasjön, vilket lär fortsätta länge till.

I somras brände det till igen. En grön alggegga tog över och i juli tvingades miljöchef Sven-Inge Svensson avråda från bad i Finjasjön.

– Siktdjupet hade försämrats från 4,20 till 0,72 meter på några veckor. Värdena var tillbaka på samma nivåer som för sex år sedan och en ny art av cyanobakterien hade etablerat sig, säger Sven-Inge Svensson.

Ingen kan i dag med säkerhet slå fast vad försämringen beror på.

Första tecknet kom i februari då gula färgringar upptäcktes på isen vid reningsverkets utlopp.

Vattnet färgades orange och geléomgärdade klumpar spred sig, vilket orsakade slem i fiskenäten och vid utloppet till Almaån.

– Fiskarna höll sig undan från näten, eftersom de påminde om väggar, som fiskarna undviker. Vi hade svarta blomningar av alger i vattnet. Det var som om någon hade tömt en slamtank i sjön, säger Sven-Inge Svensson.

– Vi har tittat på allt, som kan tänkas orsaka tillväxten av algerna. En sak som särskiljer är att ammoniumkväve från våtmarkerna och reningsverket slog igenom 2014. Men det är inte utrett om det är orsaken, utan bara en hypotes, kommenterar Helén Annadotter.

Smutsvattensvampen antas komma från en åker, men det inläckaget har reningsverket tagit hand om tidigare.

– Vi skrev till Havsmyndigheten i somras, tyvärr utan respons. Min uppfattning är att kunskapen bör stärkas om tillståndet i våra sjöar. Med en samlad kunskap kan vi få stöd och hjälp på ett bättre sätt än hittills. Det finns ingen konsensus bland forskare vad som orsakar blomningar av cyanobakterier, fortsätter Helén Annadotter.

Till skillnad mot Finland saknar Sverige en sjörestaureringsmyndighet.

Finjasjön mår inte bra och diagnosen är högst osäker. Behandlingen fortsätter med metoder, som inte har samma effekt mer.