Hon var en färgstark kulturprofil
Ella Carlsson, Våxtorp, har avlidit i en ålder av nära 100 år.
För att kunna bedriva en heltäckande lokaljournalistik var det viktigt att ha ett välutvecklat kontaktnät. Genom hjälp från människor med klokskap och kunnighet (och för all del också en god portion sund nyfikenhet) kunde vi fånga upp vardagens händelser, sådant som rörde sig i tiden, stort och smått.
Johans café var samhällets knutpunkt. Och där fanns Ella Carlsson – vår röst i Våxtorp. Hon kunde ge svar på de flesta frågor, förmedla nyhetstips, hjälpa oss i vår förvirring, leda oss till rätta källor. Hon var oumbärlig.
För oss framstod Ella Carlsson som en sann symbol för kvinnokraft. Hon hade en inre resning, visste sitt värde. Och hon sparade sig aldrig, var ständigt på språng. Hon tycktes outslitlig.
Men till sist biter den obarmhärtiga tiden också på det till synes oförstörbara. Nu har Ella Carlsson slutat ett verksamt liv. Hon blev nästan hundra år.
Hon föddes på Farmen i Våxtorp som äldst av sex syskon. 1934 tog modern Ester (känd vida omkring för sina fantastiska spettkakor) över Bagar-Matildas café i byn. Där lärde sig Ella att baka och sälja konditorivaror och tog själv över rörelsen 1968.
Genom fadern, Johan A Johansson, fick det populära kaféet sitt namn. I folkmun användes mest beteckningen Johans café. Han var ortens kyrkvaktmästare och Ella ärvde sysslan efter honom. Dessutom drev hon begravningsbyrå och ordnade minnesstunder i samband med jordfästningarna, men även andra typer av sammankomster.
Det fanns fler kaféer i byn, men ”Johans” var centrum. Innan idrottsplatsen höll sig med telefon måste man jaga uppgifter på annat håll för resultat och referat. Då var det säkrast att ringa till kaféet. Dit drog sig de flesta för att fira segern eller dämpa nederlagssorgen med fika.
Ella Carlsson var även på på andra sätt en integrerad del av ortens kulturliv, aktiv i hembygdsföreningen och skicklig utövare av det traditionella ”binget”. Hennes handaflit som stickerska har bedömts och berömts av åtskilliga experter.
Tiden är som sagt skoningslös i sin gallring och den är också ett blekmedel, som suddar konturer och hågkomster. Men Ella Carlssons livsgärning har en speciell lyskraft, som får minnet att leva länge.