68-väns­tern var li­ten men på­verkade mån­ga

Med snart 50 års per­spek­tiv kan det vara dags att ana­ly­sera vad väns­ter­vågen med start 1968 egent­li­gen hade för ef­fekter. Fors­ka­rna Len­nart Bernt­son och Svan­te Nor­din, själva ak­tiva då på tid­skriften Ze­nit, gör ett för­sök i bo­ken Ef­ter re­vo­lu­tionen (Na­tur & Kul­tur).

Väns­ter­vågen var in­gen re­vo­lu­tion från bot­ten, av ut­satta grupper. Tvärt­om var det en me­del­klassens re­volt, där stu­denter, aka­de­mi­ker och för­fat­ta­re var de dri­van­de, allt­så pri­vi­le­gierade grupper. Ar­be­tar­klassen var inte bara från­va­ran­de utan sna­rast av­stånds­ta­gan­de.

Till stor del var 68-väns­tern kom­mu­nis­tiskt in­riktad, allt­så lie­rad med to­ta­li­tära krafter. Mänsk­liga rät­tig­heter stod inte högt på agen­dan. Mao­ister och trots­kister som do­mi­nerade, inte Sov­jet­kom­mu­nis­men.

Testuggandet i oli­ka kom­mu­nis­tiska in­rikt­ningar en­ga­gerade dock inte så mån­ga. Det som gjorde att 68-väns­tern blev be­tyd­ligt bredare och mer in­fly­tel­se­rik än de små kom­mu­nis­tiska grupperna var de mer all­männa civilisationskritiska in­slagen. Kri­tiken av kon­sum­tions­sam­häl­let, för­trycket av tred­je världen och im­pe­ria­lismen slog an även hos mån­ga li­be­raler.

På grund av den aka­de­miska basen på­verkades kul­tur­kli­matet, me­di­erna och uni­ver­si­teten starkt av väns­ter­vågen. Där­emot blev det inga be­stående in­tryck i den eko­no­miska po­li­tiken. Stödet för marknadsekonomin var hela ti­den starkt.

Det var ock­så stödet för de de­mo­kra­tiska vär­dena. Där­för blev väns­tern ald­rig nå­got hot mot sam­häl­let.

Yng­ve Su­nes­son