- Jag har alltid varit mycket på museer. Båda mina föräldrar har periodvis arbetat med museer så de har släpat runt mig sedan jag var pytteliten. Så jag har nog alltid haft ett historieintresse, säger Anna Hansen. Foto: Matilda Arborelius
Foto: Matilda Arborelius
Foto: Matilda Arborelius

Nya chefen brinner för lärande

Hon brinner för pedagogik och lärande och fick redan som liten ett intresse för historia när hennes föräldrar tog med henne till olika museer. Den 6 november tog Anna Hansen över som chef för Regionmuseet i Kristianstad och Landsantikvarien i Skåne efter Barbro Mellander.
– Det känns jätteroligt, säger hon.

Familj: Man och tre barn
Intressen: Jag läser ganska mycket böcker och har varit med i en bokcirkel så jag får se om jag hittar någon ny här. Jag har också sjungit i kör, så jag får försöka hitta en kör. Det är mycket så när man flyttar att man måste försöka hitta nya ställen. Jag brukar träna också. På vintern är det gym och på sommaren springer jag. Så nu måste jag hitta ett gym också.
Bakgrund: Har en filosofie doktorsexamen i historia vid Uppsala Universitet och en gymnasielärarexamen med historia och engelska som huvudämnen. Var VD på NCK – The Nordic Centre of Heritage Learning and Creativity i Östersund. Var samtidigt forskningschef och internationell samordnare på Jamtli.
Vad tror du har hänt om fem år?
– Jag tror att vi har utvecklat verksamheten ännu mer för barn och ungdomar och barnfamilj. Förhoppningsvis har vi en ny basutställning på plats. Jag tror vi har ett större internationellt nätverk. Jag tror att vi fortfarande har en stark kulturmiljövård.
Vilket är ditt bästa museeminne som liten?
– Det som har fastnat mest var när man fick prova på saker. När man fick karda ull eller spinna med slända. Eller vissa utställningar eller upplevelser, till exempel som när jag var liten och vi var på Towern i London och tittade på kronjuvelerna just när jag var så fascinerad av prinsessor. Då blev det en stor upplevelse eftersom jag hade ett sådant intresse att knyta an till.

Vi går uppför trapporna mot kontorsdelen på Regionmuseet. Även här pryds väggarna av tavlor. Två trappor upp går vi genom en lång korridor och längst ned går vi in i ett stort rum med utsikt över Rådhuset. Väggarna är varmt gula och i ett hörn står en egyptisk byst. Sedan knappt tre veckor är det här Anna Hansens kontor. När jag frågar henne om museets besökssiffror letar hon bland olika högar efter rätt papper. Det är fortfarande många dokument att gå igenom, många nya ansikten att träffa och kontakter att knyta. Hon har fått hjälp att upprätta ett lokalt nätverk av tidigare chefen Barbro Mellander som nu gått i pension.
– Eftersom jag inte kommer härifrån har det varit jättevärdefullt att Barbro har kunnat introducera mig, säger hon.
Skåne är nämligen någorlunda ny mark för Anna Hansen. Hon är född och uppvuxen i Östersund, har bott och studerat i Uppsala och arbetat i Östersund som forskningschef på Jamtli. Nu befinner hon sig mitt uppe i en flytt. Familjen har köpt hus i Höör och de ska flytta in i om ett par veckor. Men hur hamnade hon då i Kristianstad?
– Min man hade svårt att hitta arbete i Östersund så vi har veckopendlat mellan Uppsala och Östersund i fyra år, berättar hon.
Sträckan på fem timmar blev till slut för mycket.
– Vi tänkte att vi skulle hitta ett ställe där vi båda kunde hitta jobb. Jag letade runt lite och hittade det här jobbet och sökte.

Varför tror du att just du fick jobbet?
– Jag tror det har med min erfarenhet av internationellt arbete att göra och även mitt fokus på lärande i vid bemärkelse. Jag har jobbat väldigt mycket med lärande för olika målgrupper, säger hon.
Det är inte bara barn och unga hon riktat in sig på utan även sfi-studenter och människor med psykisk ohälsa bland annat.
– Det har blivit många sådana projekt som fokuserar på olika grupper och hur man kan använda kulturarvet för att arbeta med de här grupperna. Och det är inte bara för att lära sig om historia utan också för att få en vidare och större kunskap, säger hon.
Att ha siktet riktat mot pedagogik faller sig naturligt för Anna Hansen eftersom hon inte bara disputerat inom historia utan också har en gymnasielärarutbildning.
– Det är därifrån jag har fått intresset för lärandet och att använda kulturarvet för olika grupper och utveckla olika pedagogiska metoder, säger hon.
År 2016 hade museet 149 000 besökare. Sommartid är det många turister, och under vinterhalvåret riktar man sina utställningar mot skolor och förskolor. Museer är en viktig institution för barn och unga menar Anna Hansen.
– Dels handlar det om att kultur och kulturarv är väldigt viktigt för identiteten och för förståelsen av platsen. Att förstå vilket sammanhang man befinner sig i. Oavsett om man vuxit upp här eller om man kommit hit senare så handlar det om att få en förståelse för samhället och varför det ser ut som det gör, säger hon och berättar att det dessutom handlar om politik.
– Sedan 70-talet har barn och unga varit den prioriterade målgruppen inom kulturpolitiken. För oss rent egoistiskt handlar det om att vi vill ha besökare framöver också och då gäller det att skapa vanor, att få barnen att förstå att museer är roliga ställen, för då kommer de att återkomma när de blir vuxna. 
Den nya museichefen har en klar bild över vad hon vill utveckla och förbättra på museet. Fler internationella samarbeten och framförallt lärandet.
– Det handlar inte om att ha fler pedagogiska program till skolor utan att tänka lärande i ganska vid bemärkelse. Vi är väldigt starka när det kommer till natur- och miljöarbetet på det här museet, det är vi kända för både i regionen och i resten av Sverige. Men det är jättebra om vi kan nå ut till allmänheten med all vår kunskap på ett bra sätt och försöka involvera besökarna på olika sätt.

Hur är du som chef?
– Jag är nog en sådan chef som det går att resonera och diskutera med. Det är klart att jag villa att folk gör som jag säger, men jag vill inte bara ha folk runtomkring mig som bara säger ja till det jag föreslår. Jag vill gärna ha diskussion och samtal kring verksamheten och hur man bäst löser saker. Det finns jättemånga kompetenta medarbetare här som har väldigt bra idéer och jag vill gärna lyssna på alla deras förslag. Att driva museet är ju någonting vi gör tillsammans.
Anna Hansens roll spänner över många områden och det är i just variationen som charmen ligger.
– Det är jätteroligt. Ena dagen så håller man föredrag för EU-kommissionen och nästa dag målar man en vägg till en utställning. Det är stor spännvidd på det man blir inblandad i.

Familj: Man och tre barn
Intressen: Jag läser ganska mycket böcker och har varit med i en bokcirkel så jag får se om jag hittar någon ny här. Jag har också sjungit i kör, så jag får försöka hitta en kör. Det är mycket så när man flyttar att man måste försöka hitta nya ställen. Jag brukar träna också. På vintern är det gym och på sommaren springer jag. Så nu måste jag hitta ett gym också.
Bakgrund: Har en filosofie doktorsexamen i historia vid Uppsala Universitet och en gymnasielärarexamen med historia och engelska som huvudämnen. Var VD på NCK – The Nordic Centre of Heritage Learning and Creativity i Östersund. Var samtidigt forskningschef och internationell samordnare på Jamtli.
Vad tror du har hänt om fem år?
– Jag tror att vi har utvecklat verksamheten ännu mer för barn och ungdomar och barnfamilj. Förhoppningsvis har vi en ny basutställning på plats. Jag tror vi har ett större internationellt nätverk. Jag tror att vi fortfarande har en stark kulturmiljövård.
Vilket är ditt bästa museeminne som liten?
– Det som har fastnat mest var när man fick prova på saker. När man fick karda ull eller spinna med slända. Eller vissa utställningar eller upplevelser, till exempel som när jag var liten och vi var på Towern i London och tittade på kronjuvelerna just när jag var så fascinerad av prinsessor. Då blev det en stor upplevelse eftersom jag hade ett sådant intresse att knyta an till.

×