Blåvitt jubileum firades
– Jag har inte kunnat sova i natt, säger Olavi Valtonen till Timo Haapanen och Raili Johansson, som samtliga skickades till Sverige under Andra världskriget.
– Jag har allt kvar. Mitt pass, min namnbricka. När jag kom till Sverige sa läkaren att jag var undernärd. Det kan man knappast säga nu, ha ha.
Timo Haapanen säger att fler krigsbarn har känt likadant i samband med att Finland firar hundra år som självständigt land.
Under onsdagseftermiddagen träffades 16 personer i Träffpunkt Finland på Senioren.
Flera personer hade då svårt att hålla rösten i schack när minnen från krigsåren gjorde sig påminda.
Timo Haapanen skickades själv till Sverige redan som tvååring. Det blev sex vändor fram och tillbaka innan han som 15-åring stannade i Sverige för gott.
Hur känns det att man dukat till fest för Finland i dag?
– Fantastiskt.
Hur mycket finne är du efter alla år i Sverige?
– 50/50. Utom när det kommer till idrott. Då är det Finland!
Firandet i Vita salongen i kulturhuset arrangerades av Föreningen Norden.
Det sjöngs finska julvisor (Sibelius) och nationalsången. Eva Lundberg bjöd på diktläsning (Edith Södergran ”Världen badar i blod”.)
Ordförande Marianne Jom-Johansson har arbetat som lärare på Åland i tio år.
Hur var det?
– Det var en väldigt hierarkiskt uppbyggd skola.
Högstadieelever från Linnéskolan och Furutorpskolan hade bakat finska tårtor. Smördeg och plommonsylt.
Tolv elever ska snart åka till vänorten Borgå i Finland och bo hos jämnåriga och deras familjer.
Norra Skåne testade fyra elever kring vad de kan.
Om jag säger Finland, vad säger du då?
– Bastu, säger Thion Ovredsson.
– Snö och konstigt språk, säger Karl Nilsson.
– Mumintroll, säger Lisa prins.
– Fazer, säger Emma Högstedt.