Ålen behöver skyddas – men på effektivast sätt

Ålen är ut­rot­nings­ho­tad. Den har minskat med 90 pro­cent i världens hav, en­ligt fors­ka­rna.
Ändå ser­veras fort­fa­ran­de ål på svenska jul­bord, och två fisk­af­färer av tre säljer ål.
Det är fär­re re­stau­ranger som fort­fa­ran­de ser­verar ål, men många julbordsätare ser ålen som det vik­tigaste av allt, och det kan vara svårt för när­ings­id­ka­rna att stå emot kravet.
På mån­dag ska EU-ländernas fis­ke­mi­nis­trar ta ställ­ning till EU-kom­mis­sionens för­slag om to­tal­för­bud av ål­fis­ke. Sverige kommer inte att rösta ja till för­sla­get ef­ter att Alliansen sagt nej i EU-nämnden.
Var­för då, om ålen är ut­rot­nings­ho­tad? Främst för att dagens re­gler inte följs mer än av Sverige (nå­gor­lun­da).
Ett to­tal­för­bud skulle där­för inte in­ne­bära nå­gon större skill­nad mer än att dagens små­ska­liga ål­fis­ke vid den svenska kusten skulle stoppas. Det skulle leda till att även ut­sätt­ning av yn­gel och hjälp till ålen att vandra upp­för svenska åar skulle upp­höra.
EU-kom­mis­sionens för­slag gäller bara ålar större än tolv cen­ti­me­ter. Fis­ket av glas­ål i Bis­ca­ya­buk­ten skulle allt­så få fort­sätta, trots att det fis­ket är lika all­var­ligt för ålens fort­be­stånd som det svenska kust­fis­ket.
Där­för råder det in­gen enig­het bland naturvärnarna om att ett to­tal­för­bud är ef­fek­tivt. Vik­tigare är att se till att alla inom EU följer dagens re­strik­tiva line.
Först om det inte räc­ker för att vända ut­veck­lingen är det dags för to­tal­för­bud.
Yng­ve Sunesson