Lukas Jönsson vinner på fall och klockan stannar på 1,03. Det innebär att han hinner bort till mattan där tvillingbrorsan Loa går en tät match... Foto: jörgen johansson
”Jag tror faktiskt att han kommer att ta mig någon gång, men inte i år”, säger Loa (i blå trikå). Foto: Jörgen Johansson
Loa Jönsson peppas av Dennis Karlsson i pausen samtidigt som hans motståndare får en bomullstuss upptryckt i ena näsborren. Foto: Jörgen Johansson
Som speaker och tävlingsledare sitter Mattias Modén på första parkett under maratonpasset i Qpoolen. Foto: Jörgen Johansson
Det var täta led kring mattorna i Qpoolen. När man inte brottades så hejade man på klubbkompisarna. Foto: Jörgen Johansson

257 täta matcher – och en brödrafajt

Knattekampen 2017 är fem timmars brottning på tre mattor med 257 matcher som bjuder på mängder av publikfriande kast och några droppar blod.
Knattekampen 2017 är också BK Velos tvillingbröder Lukas och Loa Jönsson som sätter färg på tävlingen – både på och utanför mattan.

Tioåringarna har fått en bra start i Qpoolen. Lukas näst sista match är över på en minut. Han skyndar bort för att hjälpa fram brorsan Loa som går en betydligt jämnare fajt.
– Jag gick in och försökte känna på honom. Sen drog jag honom på ett nacksving och då blev det fall, sammanfattar Lukas sin match innan han assisterar Dennis Karlsson i coachningen av Loa.
I pausen har Loa en knapp ledning och motståndaren får en bomullstuss upptryckt i ena näsborren.
– Han fick näsblod. Skitmycket faktiskt. Det var en hel pöl på mattan, upplyser Loa innan han ger sig ut på mattan igen.
– Tryck på med benen! En ordentlig koppling och pressa, skriker Lukas.

Loa forcerar, tar hem matchen med 10–7 och berömmer sin motståndare:
– Första gången jag mötte honom var det svinlätt men sen har han tränat, tränat, tränat och blivit tuffare och tuffare. Snart tar han mig kanske. Jag tror faktiskt att han kommer att ta mig någon gång, men inte i år, säger Loa.

Snart står det klart att tvillingarna kommer att mötas i finalen.

Hur känns det?
– Ibland är vi peppade och ibland är vi bara sura på varandra, säger Lukas.
– Den som förlorar blir svinförbannad, medger Loa.

Tävlar ni alltid mot varandra?
– Inte direkt. Bara när vi möts i annan sport, förklarar Lukas och berättar att de spelar fotboll i Tyringe IF.

Har ni några favoritgrepp?
– Min specialitet är kryss. Det jag brukar vinna på är grönbergskryss, avslöjar Loa.
– Jag vet egentligen inte… jag använder mara, nacksving ock kryss. Oftast går jag in och pressar in deras rygg så att de tvingas ner. berättar Lukas.
Bröderna berättar att de är väldigt jämna.
– Det är slumpmässigt vem som vinner. Vi är lika bra, slår de fast.
Lukas och Loa bjuder på en hejdundande final i knattarnas 29-kilosklass. Det är två greppvilliga grabbar som vet vad publiken vill ha.
Pappa Andreas står lite avsides och försöker hålla nerverna i styr. Det går sådär. För när nästan halva matchen har passerat framgår det att han har sett fel på sina söner.
I själva verket är det Lukas som har varit i ledning och Loa som kontrat och vänt.
– Ja, just det. Det är ju Loa som är röd, skrattar pappa Jönsson lite generat.
– Den bjuder jag på!

Det är strid på kniven ända in i slutsekunderna och den här gången blir det Loas arm som höjs i luften av domaren efter en poängfest som slutar 16–13.
– Vi har försökt pränta i dem att när vi går utanför hallen ska vi släppa det som har hänt. Oftast går det bra, säger Andreas.
Tävlingsledaren Mattias Modén torkar ett par svettdroppar ur pannan och summerar en lyckad tävling:
– Vi har haft en tävling med bra flyt – 257 matcher på fem timmar. Det är fantastiskt många i klubben som har hjälpt till före, under och efter tävlingen, konstaterar han nöjt.

BK Velo har fin snurr på verksamheten. 21 deltagare och 13 medaljer är ett facit som heter duga och arrangörsklubben blir därmed bästa klubb.
Mattias Modén sitter på första parkett som speaker under maratonpasset.
– Det är bästa platsen ju, konstaterar Modén när han försöker överblicka kastvilliga brottare på tre mattor i olika väderstreck.

×