Äntligen jämställdhet

Annie Lööf befinner sig i en god position att kommentera den jämställdhetsrevolution som Sverige går igenom. Som ung, kvinnlig partiledare är hon bevis på vad som händer när man inte trycker ner unga kvinnor i skorna inom en organisation. Partiet har hanterat interna anklagelser om sexuella övergrepp och trakasserier under metoo-diskussionen på ett rimligt sätt och inte försökt sopa det under mattan.
Lööf är en förhoppning om att det går att uppnå det liberala målet med en meritokrati: den bästa personen för jobbet får det. Hennes popularitet i och utanför partiet visar att hon, trots sin ungdom var den bästa personen för jobbet.
Centerpartiet har tidigare varit rätt tystlåtet om sina jämställdhetsframgångar. Sveriges första kvinnliga partiledare Karin Söder menade att jämställdheten kom från bondesamhället, där ingen hade råd att låta någon lata sig, oavsett kön. Organisk jämställdhet är mer stabil: jämställdheten är strukturen, istället för något som används för att betvinga strukturen.
Centerpartiet föreslår mer pengar till kvinnojourer och Nationellt centrum för kvinnofrid, som bland annat driver den nationella stödtelefonen, eftersom de är hårt belastade efter metoodiskussionen, vilket det inte finns några invändningar mot. Det är också välkommet om detta kan väcka jämställdhetsdiskussionen till liv även till höger om mittlinjen.