Blomstrand gick på vatten
Inledningen av matchen var allt annat än bra - det såg tamt, långsamt och nervöst ut. Då tog Sveriges förbundskapten Henrik Signell det kloka beslutet att byta in Hanna Blomstrand. Och vilken match hon gjorde! 21-åringen lurade gång på gång det danska försvaret upp på läktaren och fortsatte med sin härliga inställning att bara gå rakt emot det erkänt brutala danskorna. Tomas Axnér sa en gång om HK Malmös Adam Lönn: ”Han skulle kunna stega ensam mot en amerikansk stridspluton”. Adam Lönn i all ära, men i så fall skulle Hanna Blomstrand kunna göra det mot minst två amerikanska stridsplutoner. Totalt orädd. ”Blomman” var så klart strålande glad i den mixade zonen efter matchen och såg ut att trivas med att även internationell media ville prata med henne. 21-åringen erkände att det kom tårar efter matchen, men först efter att hon bjudit på några ”indianhopp”.
Utöver Blomstrands insats vann Sverige för att man gick runt på mer folk. Danmark spelade med samma tre spelare på niometer i stort sett hela matchen och till slut orkade man inte.
Jag har tidigare kritiserat Henrik Signell men jag måste ge den svenske förbundskaptenen beröm för att han vågar byta runt på i stort sett hela truppen under turneringen. Alla spelare ser ut att våga och det betyder så klart oerhört mycket.
Jamina Roberts sa det bra efter matchen: ”När vi har tittat på video på motståndare har vi kunnat fokusera på ett par spelare. Ska man kolla på video på oss måste man sitta där i flera timmar eftersom man behöver fokusera på alla i vårt lag”. Så klokt och så rätt.
När tidningen går till tryck är det ännu inte klart om Sverige kommer att ställas mot Frankrike eller Montenegro i semifinal. Oavsett kommer det att bli tufft, så klart. Men jag kommer att sluta underskatta det här laget nu. Sverige kan absolut gå till final med det flow man har i laget.
Det enda negativa efter dagens match, precis som efter åttondelsfinalen mot Slovenien, är det faktum att publiken inte kommit till matcherna i Leizpig. Spelarna var själv inne på det, det blir inte lika hetsigt på plan när det är sömnigt på läktarna. Själv känner jag mig lite som en turgubbe för Sveriges del - första mästerskapet på plats för mig och första semifinalen någonsin för Sverige i ett VM. Sammanträffande?
