Ett förtroendehaveri

I somras svartnade himlen över den lettiska semesterorten Jurmala i Lettland. 20 000 ton plast brändes illegalt på en soptipp i närheten. Invånarna varnas för att äta grönsaker odlade i Jurmala, på grund av miljöpåverkan från den hälsofarliga branden.
Nu misstänks att delar av den brända plasten komma från svenskarnas återvinning. Den lettiska polisens utredning leder till det småländska bolaget Swerec, som redan tidigare varit i blåsväder för olaglig bränning av material som ska återvinnas.
Att återvinna plast är kladdigt, bökigt och jobbigt. Folk gör det ändå, för att följa reglerna, men också för att de försöker vara anständiga människor som gör sitt för att göra världen bättre och sopbergen mindre. För att försöka vara goda medborgare. Sen görs de till miljöskurkar av företag som struntar i både svenska sopsorterares arbete för att hålla undan och i letternas hälsa, för att spara några kronor. Sopsorterarna bör bli rasande över detta och kräva förändring.
Swerec menar att det handlar om att plast har hamnat på avvägar hos något av de företag man samarbetar med i Lettland. Dagens Nyheter visade dock i en granskning hur Swerec tidigare påstått att man återvunnit plast som i själva verket eldats upp i en cementfabrik på Gotland. Det enda alternativet är att avsluta samarbetet kring återvinning med företaget. Ett övertramp kan vara ett misstag, men två är en strategi.

×