Frans Timmermans.Foto:TT

En historisk sjua

För första gången sedan EU grundades har artikel sju i Lissbonfördraget aktiverats. Artikel sju kallas ibland ”atombomben” eftersom det är tänkt som en åtgärd för en situation där inget annat hjälpt och man inte tycker sig ha något annat val än att släppa en ”bomb”.
Det innebär alltså att EU-kommissionen varnar Polen eftersom de anser att landet bryter mot unionens demokratiska principer. Artikel sju handlar om att ett medlemsland anses ha åsidosatt artikel två, som bland annat innehåller frihet, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter.
Det som utlöst artikel 7 är att Polen har på förslag att politiker ska kunna styra valet av domare och därmed riskera rättsväsendets oberoende. Det innebär att Polen inte skulle kunna ha blivit medlem i EU i dag: det finns för stora brister i rättssäkerhet och demokrati.
EU-kommissionens förste viceordförande Frans Timmermans säger att det görs med ett tungt hjärta. Men alltför tungsint behöver man inte vara; Polen vet precis som alla EU-land vilket regelverk som gäller och att artikel två är en förutsättning. Sedan att de, precis som alla andra, nog trott att artikel sju är en skrämseltaktik och aldrig var tänkt att användas på riktigt är inte kommissionens problem.
Något som däremot inte lär hända är att Polen förlorar sin rösträtt, vilket är en konsekvens av artikel sju. Ungern lär sätta stopp för det och ställa sig på Polens sida och beslutet måste vara enhälligt för att rösträtten ska dras in.
Kanske borde EU:s institutioner varit bättre på att markera mot nationer som inte följer reglerna tidigare i processen. Det är inte konstigt att Polen fått intrycket att man kan strunta i både artikel två och andra förutsättningar för att vara med i unionen. Det ska vara tydligt att man måste kunna och vilja anpassa sig till reglerna för medlemskap i EU inte bara när man ansöker, utan löpande. Reglerna är en förutsättning för samarbetet och kommissionens markering är välkommen.