Dottern Annika Svensson visar Allan flygbilden över Bjärnum som finns i Norra Skånes kalender. Foto: Helén Fingalsson
När det är ishockey mellan Sverige och Finland hejar Allan Joutsen på Finland. Detta trots att det är 75 år sedan han kom till Sverige som finskt krigsbarn.Foto: Helén Fingalsson
Bengt Nilsson från Bjärnum introducerar modellflygplan för Allan.

En barndoms tågresa formade hans liv

Han skulle fylla nio år när han tillsammans med sin syster sattes på tåget i Åbo för en resa mot södra Sverige. Krig och fattigdom präglade Finland och vad den lille Allan Joutsen inte visste då, var att han lämnade det gamla hemlandet för att inte återvända förrän drygt 60 år senare.

Namn: Allan Joutsen
Bor: I Askersund, under många år i Bjärnum
Familj: Hustrun Gullan, barnen Annika, Eva och Matti samt fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn
Intressen: Modellflygplan, mopedåkning, resor och sport

– Jag har haft ett fantastiskt liv, konstaterar Allan Joutsen utan att tveka.
Trots en tuff start i livet känner han ingen sorg eller bitterhet. Tvärtom är han en ovanligt positiv och glad man på 84 år som tittar tillbaka på sitt liv. Ett liv som skulle sett annorlunda ut om inte krig och fattigdom fått föräldrar att skicka sina barn från Finland till grannlandet Sverige.
– Vi var cirka 200 barn som sattes på tåget i Åbo tillsammans med ett antal sjuksköterskor, berättar Allan Joutsen.
Han minns inte att han var speciellt rädd. Kanske berodde det på att han storasyster Raili fanns med som en ”extramamma”.

Resan som till en början mer kändes som ett äventyr gick norrut via Haparanda in i Sverige. Därefter fortsatte resan söderut tills man nådde Hässleholm. Hit skulle cirka hälften av barnen som alla hade en adresslapp runt halsen.
– Jag minns att jag fick ligga och sova på hatthyllan, berättar Allan Joutsen om resan som tog ungefär fyra dygn.
Målet för Allan och ett 25-tal andra barn var Bjärnum. Här fanns paret Signe och Assar Åkesson som redan hade en dotter på 18 år. Nu hade de bestämt sig för att ta emot ett finskt krigsbarn.
När Allan väl steg av tåget i Hässleholm hände dock det som inte fick hända. Allan och systern Raili skildes åt.
– Jag blev helt förtvivlad och grät, berättar Allan Joutsen som inte kunde förstå hur man kunde skilja syskonen åt.
Raili placerades hos en familj i Åhus medan Allan togs om hand av paret Åkesson.

Känslan av att skiljas från systern satte sina spår. Fortfarande känns det som en tagg inom honom när han tänker tillbaka på stunden när de två syskonen tvingades släppa taget om varandra.
– Jag ryser än idag när jag besöker järnvägsstationen i Hässleholm.
Färden gick vidare till det nya hemmet i Bjärnum.
– Första natten i Bjärnum frågade jag mina nya föräldrar om jag fick sova där hela natten, berättar Allan Joutsen.
Han var van vid att sirenerna ljöd och att familjen var tvungen att bege sig till skyddsrummet.
– Vi hade då två minuter på oss att få på kläderna och ge oss av, fortsätter Allan Joutsen. Jag minns pappas flåsande när han körde oss på sparken mot skyddsrummet.
Allan som pratade både svenska och finska höll båda språken vid liv i flera år. Han umgicks med andra finska krigsbarn, men flera av dem återvände till det gamla hemlandet efter några år. För Allans del blev det aldrig aktuellt att återvända.
– Min mor ville att jag skulle flytta tillbaka, men mina föräldrar i Bjärnum lyckades få igenom att jag skulle stanna.
Finskan föll med tiden i glömska och idag kan han varken förstå eller prata språket.

Innan flytten till Sverige bodde Allan och hans finska familj i Vasa som är en tvåspråkig stad. Det innebar att han kommunicerade på svenska med mamman som med tiden flyttade till Sverige och även med systern som också stannade kvar.
– Jag fick en fantastisk uppväxt i Sverige, berättar Allan Joutsen. Visst finns det en del saker som gjort mig besviken genom åren, men jag är ändå väldigt tacksam.
Genom en god vän träffade han sin fru Gullan från Askersund. Hon flyttade ner till Osby där hon började jobba på Länssjukhemmet. Allan själv jobbade på tryckeri i Bjärnum.
Med tiden fick de tre barn och när de äldsta döttrarna var 17-18 år gick flyttlasset till Askersund där de tog över hustruns föräldrahem.

Döttrarna stannade kvar i Skåne och Allan tar gärna bilen för att besöka dem några gånger om året.
Idag är hans stora intresse att bygga och flyga radiostyrda modellflygplan. Han berättar om flygplan som väger allt från 37 gram till fyra kilo. Plan med lanternor och plan med 30-talsstuk. Faktum är att hans lägenhet är full med modellflygplan.
Ett annat intresse är hans moped, en Husqvarna Novolette från 1952.
– Jag kan köra 15 mil på 2,5 liter bränsle, förklarar han stolt.
Allan har rest mycket genom åren tillsammans med frun Gullan som idag bor på ett demensboende.
– Vi har bland annat varit i USA sex gånger och besökt inte mindre än 23 stater. I Schweiz har vi säkert varit 20 gånger, berättar han. Vi var faktiskt i USA när attacken mot World Trade Center inträffade.

Till Finland återvände han dock först när han hunnit fylla 70 år.
– Det kändes konstigt. Men jag kom ihåg skolan där jag gick och biografen där jag tittade på Musse Pigg.
Han har även tagit upp kontakten med finska kusiner som han pratar med varje vecka.

Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka till Skåne?
– Nej, jag har så många vänner i Askersund, förklarar han. Men det är alltid så roligt att komma till Skåne och jag passar alltid på att besöka Bjärnum.
I Askersund jobbade Allan som brevbärare, under en tid som han beskriver som de ”ljuvligaste åren i mitt liv”.
– Vi hade så roligt både på och utanför jobbet och jag fick aldrig några gliringar för min skånska, säger han med ett skratt.
Allan är en person som ser glaset som halvfullt i stället för halvtomt. Sina 84 år till trots är de framtida planerna många.
– Jag är privilegierad som har levt ett så rikt liv, konstaterar han.

Namn: Allan Joutsen
Bor: I Askersund, under många år i Bjärnum
Familj: Hustrun Gullan, barnen Annika, Eva och Matti samt fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn
Intressen: Modellflygplan, mopedåkning, resor och sport

×