Anonyma vittnesmål som sista utväg

Lokalpolitiker i kriminellt belastade områden vill att det ska bli lagligt att vittna anonymt i grova brottsfall. I Järva möts moderater och socialdemokrater i frustration över att det nästan är omöjligt i att få folk att vittna mot grova brottslingar, av rädsla för repressalier. Moderaterna hade det uppe på förslag på ny politik för hela partiet, men det fick inte stöd på partiets stämma. Anonyma vittnesmål önskas även av Bo Lundqvist, kriminalkommissarie och chef för kalla fall-gruppen i polisregion syd. Förra året efterlyste han en möjlighet att vittna anonymt för att hjälpa polisens arbete med mord och gänguppgörelser i Malmö.

Advokatsamfundets Anne Ramberg säger nej och menar att det hotar rättssäkerheten att man inte får veta vem som pekar ut en om man anklagas för brott. I Ramberg har rätt. Problemet uppstår när man inte lever i den bästa av alla världar och polisen har dåligt med resurser och även grova brottsfall förblir outredda. Man kan inte förutsätta att polisen kan avsätta så pass mycket resurser att man kan freda vittnen från hot eller våld. Man måste då fundera på andra lösningar.

Ibland kan det förefalla som om den andra sidans rättssäkerhet glöms bort. Det är inte rättssäkert att mördare går fria i offrets eller offrets anhörigas närhet, eller gå fria att hota fler vittnen till tystnad. Att det är lätt att skrämma vittnen till tystnad och att grovt kriminella oftare går fria än de som begår mindre brott skapar en bisarr snedfördelning. Ju grövre brott, ju mindre risk att lagföras.

Hur förhindrar man att det blir en ond cirkel, om grova våldsbrott och mord inte leder till åtal? Att ingen vågar vittna borde väcka farhågor om att fler grova brottslingar ska söka sig till utanförskapsområden i övertygelsen om att det är fritt fram att begå brott där – och ha rätt. Det vore bäst om det fanns andra alternativ än anonyma vittnesmål. Att det i praktiken blir fritt fram i att begå mord och våldsbrott är sannolikt värre.