Bengt Malcus. Foto: Privat

Bengt Malcus har gått ur tiden

H

Bengt Malcus, antikhistoriker och lektor emeritus i historia vid Köpenhamns universitet har gått bort. Närmast anhöriga är fyra barn, Anna, Maria, Daniel och Fredrik med familj, samt brodern Bo och svägerskan Anita.
Bengt föddes 1933 i Göteborg, studerade klassiska fornkunskap, latin och grekiska främst i Lund, med utlandsvistelser i Aten och Rom. Han blev genom sin inspirerande lärare professor Krister Hanell, indragen i en av de grävningar som pågick vid den här tiden, inte minst tack vare ekonomiskt stöd i kölvattnet av kung Gustav VI Adolfs arkeologiska engagemang.
Här i San Giovenale, norr om Rom, i trakten av Viterbo, i det bedövande vackra etruskiska landskapet, grävde Bengt Malcus 1960 till 1962, tillsammans med andra unga arkeologistudenter från flera av våra universitet.
Bengts del av grävningen visade sig vara av stor betydelse. Den omfattade fynd av dels två stora och vid tiden för utgrävningen, unika hyddor, dels en sensationell mykensk skärva som visade att det funnits tidiga kontakter med Grekland redan under andra årtusendet före Kristus.
Komplexiteten i detta material och senare karriär, plikter och liv gjorde att bearbetningen och analysen av det uppgrävda materialet tog lång tid i anspråk och fortfarande är endast delar av det publicerat. För Bengt och de andra unga grävarna, gällde att de efter säsongerna åkte hem för att ta tag i livets allvar, skriva sina avhandlingar meritera sig, söka tjänster och undervisa.
Bengt Malcus disputerade för Krister Hanell 1970 i Lund på en avhandling om senatsklassen i senantikens Östrom. Antikhistorien hade inte en lika stark ställning i Sverige som i många andra länder och efter disputationen fick Bengt i stället en tjänst i antikhistoria vid Köpenhamns universitet, där han kom att stanna hela sitt yrkesverksamma liv.
Han undervisade mycket också i Lund innan han lämnade Sverige, och som lärare var han entusiasmerande och uppskattad. Han skrev kursböcker, bland annat om fornkristen konst, och var varmt engagerad i den så kallade tredje uppgiften med inte mindre än 165 artiklar för uppslagsord inom antikämnet för Nationalencyklopedin.
Bengt Malcus hade, som så många av de unga studenter som varit med om utgrävningarna, ”gamla skulder” till Italien i form av publiceringsansvar för de egna områdena. Han arbetade med detta efter sin pensionering, men hann inte få det färdigt.
Bengt var lärd som få och rörde sig med lätthet inom den hedniska och kristna, förklassiska klassiska och efterklassiska antika världen. Han var intellektuellt vital, verbal och njöt av att formulera problem och debattera. För oss, som var vänner med honom sedan San Giovenale-tiden, var han alltid en spännande och tillgiven samtalspartner.