Jubilar värd att återupptäcka

Elsa Graves litterära debut kom 1943 med diktsamlingen Inkräktare–en modig titel för en ung debutant! Efter att ha varit en del av konstvärlden kände hon sig kanske just som en inkräktare på litteraturens fält, och sannolikt också på männens.

Vid den här tiden var Grave en tongivande röst i den litterära gruppering som kallades för 40-talisterna och en av de första svenska modernisterna tillsammans med Erik Lindegren och Karl Vennberg. Intressant nog kom Grave att bli del av ytterligare ett litterärt sammanhang i början av femtiotalet, då hon under stark påverkan av existentialismen var en del av gruppen kring Lundaskolan. 1957 flyttade Grave till Halmstad med sina tre döttrar, där hon kom att leva och verka i nära 40 års tid.

Med nära 30 litterära verk bakom sig är det naturligtvis svårt att ge en rättvisande bild av Elsa Graves författarskap. Hon skriver ofta om kvinnliga erfarenheter, om moderskap, abort och om kärlekens glädjeämnen och sorger.

I en av hennes mest kända dikter, ”Svinborstnatt”, publicerad i samlingen Bortförklaring 1948, får bilden av modern en alldeles säregen karaktär:

”Svinborstnatt och kvalmig lukt i stian,

suggan snarkar i sin dröm

dröm av dubbelhakor, galtabetar

surnad mjölk och här och där

ett brunt potatisskal,

djupast ner i drömmen glider

strömmar utav blåmjölk

där en flik av grädden ännu döljer

svarta liket av en fluga.”

Grave skrev också civilisationskritiska texter, om naturen och om människans existens i en värld där barn föds in i förtryck och svält.

Påverkad av existentialismen ställde hon frågan om vilket ansvar en mor måste ta när hon beslutar sig för att sätta barn till världen. Hon skrev om kvinnoideal, om hur världens skulle kunna se ut om kvinnan inte var behagfull och uppoffrande. Om känslorna när kärleken inte enbart ömt omfamnar barnen utan driver kvinnan till passionerade beslut att följa begäret.

För detta har Grave ömsom skräckslaget, ömsom beundrande, kallats för häxa. Hennes närhet till naturen, alla de vilda djur och växter som huserar i hennes litteratur, och hennes poesis särskilda kunskap om kvinnors känsloliv gick kanske inte att förstå utan att ta till den mest hotfulla bilden av en kvinna som vår kultur har frambringat.

I hemligt förbund med sina läsare fungerar därför hennes modernistiska poesi som motkraft under perioder av särskilt starkt förtryck, vare sig det handlar om andra världskrigets moderskult, 1950-talets hemmafruideal eller en samtida småbarnsmammas existentiella frågor.

Graves humoristiska, groteska och ironiska poesi har fått litterära efterföljare i författare som Kristina Lugn, Majken Johansson, Sonja Åkesson och Aase Berg. Även författare som Mare Kandre och Birgitta Trotzig ägnade sin litteratur åt att utforska de mänskliga bakvattnen.

Förhoppningsvis kommer nu ännu fler att upptäcka Graves poetiska värld, och kanske ges nya impulser till att fortsätta skriva i hennes tradition.

Graves 100-årsdag firas med ett stort symposium lördagen den 20 januari på Halmstads stadsbibliotek.

Hennes dikter, dramatik och prosa kommer i samarbete med Elsa Grave-sällskapet ut på Norstedts förlag i tre samlingsvolymer: Dikter, Pjäser och Prosa. Även ellerströms förlag har gett ut en festskrift till Graves ära: Fjorton röster om Elsa Grave, en antologi med texter om Graves författarskap och konstnärliga gärning.