Claes Ruderstam från Vittsjö. Foto: Helen Fingalsson
Claes och Karin Ruderstam, framför det som var Elis Månssons farm i delstaten Iowa i Amerika. Privat bild
Elias Månsson drack och spelade kort i Sverige, men blev sedan en respekterad man i Amerika PRIVAT BILD
Nilla Månsdotter var syster till Elias och blev senare Claes Ruderstams morfars mor. PRIVAT BILD
Elias Månsson bodde först i en prärievagn. Därefter en backstuga innan farmen byggdes. Privat bild

Han går i sina förfäders fotspår

Det fanns en tid då svenskar satsade allt på ett kort, lämnade sin hembygd och gav sig iväg på en resa mot en förhoppningsvis ljusare framtid i Amerika.
Claes Ruderstam i Vittsjö har identifierat 739 stycken från sin egen hemtrakt. En av dem är Elias Månsson.

– Jag är så nyfiken på världen, konstaterar Claes Ruderstam som själv besökt USA flera gånger tillsammans med sin fru. Då har han passat på att vandra i fotspåren av både släktingar och Vittsjöbor som en gång tog det djärva steget över Atlanten.
Claes Ruderstam är inte bara nyfiken på världen, han är lika nyfiken på hembygden. Och extra roligt blir det när hembygden kan knytas ihop med världen utanför Sveriges gränser.

På bordet bland kaffe och kakor ligger exempelvis foton av Elias Månsson, en av de män som Claes föreläser om.
Han har många historier lagrade inom sig och genom att berätta ger han nytt liv åt personer som lämnat jordelivet för länge sedan.
Redan som barn besökte släktingar från USA Claes hem. För honom var det helt naturligt att börja nysta i trådar som slingrade sig från trakten runt Vittsjö till de amerikanska svenskbygderna.

Han minns när han räddade 100 Amerikabrev från att hamna i soporna. Eller rättare sagt så hade kompisen Bertil redan slängt breven i en container och Claes fick med Bertils tillåtelse smyga iväg för att ta hand om sopsäckar som han sedan sorterade och vittjade. Här räddades en släktsaga till eftervärlden, en släktsaga som handlar om Visseltofta i Sverige och som berör flera olika delstater i USA.
Claes har också hittat en plats, Christdala i Minnesota, som grundades av två torparpojkar från Vittsjö. Här på kyrkogården i Christdala finns cirka 40 personer från Vittsjötrakten begravda.

Claes sätter sig tillrätta för att berätta historien om Elias Månsson, en man som sitter långt ut på en av hans egna släktgrenar.
Elias Månsson föddes 1836 i Misterhult norr om Västra Torup. När hans far dog tog Elias över gården, något som blev möjligt tack vare att han gifte sig rikt med en kvinna vid namn Botilla Ströbeck.
– Hennes far var rik och kallades Guldtunnan, berättar Claes.
Nu var Elias 22 år, nygift och ägare till en gård. Med andra ord var han ovanligt privilegierad och allt borde vara frid och fröjd.

Men säg den glädje som varar länge. Bakom fasaden började olyckorna rada upp sig.
För det första tittade Elias lite för djupt i flaskan. Ovanpå detta miste paret inte mindre än fyra barn på sju år. Elias förkärlek för kortspel gjorde att han ovanpå allt detta spelade bort hela gården.
Trots detta fanns Botilla kvar vid hans sida. År 1867, mitt i eländet, bestämde sig paret för att lämna Sverige och emigrera till Amerika.
– De var de allra första från Västra Torups socken som emigrerade till USA, berättar Claes.

Paret hamnade långt ute på prärien i delstaten Iowa i Mellanvästern. På den tiden fanns mycket outnyttjad mark och för dem som kom till USA fanns en möjlighet att få en bit land att slå sig ner på, ett så kallat homestead.
Där Elias och Botilla slog ner sina bopålar var marken bördig. Paret bosatte sig under de första månaderna i en prärievagn innan de byggde en backstuga. Det var långt ifrån någon lyx med sitt jordgolv och sitt utrymme på cirka fyra gånger fyra meter.
Trots den bördiga jorden var det ingen lätt uppgift att få farmen att gå runt. Några år invaderades grödorna av gräshoppor och i området fanns gott om giftiga skallerormar.

Men Elias hade blivit en ny människa efter flytten till Amerika och gav inte upp. Han byggde ett större hus och allteftersom fler personer anslöt sig bildades den lilla staden Kiron.
Elias gick med i baptistkyrkan och fick en rad förtroendeuppdrag.
1870 fick Elias och Botilla slutligen en dotter som överlevde. Hon fick namnet Emily och fick i sin tur fyra barn.
När Botilla dog började Elias känna en längtan hem till Sverige. Han vill gärna besöka sina hemtrakter igen.
Väl tillbaka i Sverige började han fundera över sitt liv och kom fram till att han inte ville resa tillbaka till Amerika. I stället valde han att stanna kvar och bosatte sig i Tyringe.
Även Elias syster Nilla hade sedan hon blivit änka emigrerat till USA och bosatt sig nära sin bror. Här bodde då också flera av hennes vuxna barn.
Men Iowa och USA blev inte vad Nilla hade tänkt sig. Hon vantrivdes, hade svårt för språket och saknade den svenska maten. Allra värst var längtan efter grovt bröd, sill och krösamos (lingon).

Nilla och sonen Martin flyttade efter några få år tillbaka till Sverige.
Och med Nillas son Martin hittar vi kopplingen till Claes Ruderstam,
– Martin Nilsson Martell var min morfar, förklarar han.
Historien om Elias Månsson är en av de historier som Claes Ruderstam berättar när han är ute och föreläser.

Det finns många levnadsöden från tiden när en stor del av svenskarna lämnade landet och Claes Ruderstam älskar att dra i trådar som leder långt in i historien. Berättelsen om Elias Månsson är bara en av dem.
– Det jag kan sakna är kvinnornas historia, tillägger han.
Men med lite grävande i arkiven lär Claes Ruderstam säkert hitta flera spännande kvinnoöden att berätta om.