Astrid Nilsson och Ulrika Widmark serverade lax på äldrefesten.
Gabrielle Barnekow lovar att traditionen kommer att leva vidare många år framöver.
3

99 år eller 100? Det är frågan

gumlösa Sedan 1940-talet firas de gamlas fest i Gumlösa.
Fast nu heter den ”De äldres fest”, för vem vill vara gammal?
Arrangör är bygdens syförening som snart funnits i ett sekel.

Deltagarna sitter samlade vid borden i Gumlösa skola.
Det vankas lax, potatis och risgrynsgröt. Det vankas underhållning och andakt.
Festligt som vanligt när syföreningen en gång om året bjuder in seniorer, 65 plussare, från Gumlösa/ Fjärlöv.

Alla som bor eller har bott i bygden är välkomna.
Festen startade på 1940-talet som en slags social verksamhet, förklarar Gabrielle Barnekow, från syföreningen.
Men hennes bordsgranne, Mårten Nilsson, har en annan teori.
– Överklassen hade dåligt samvete. Man ville göra något för äldre och få syndernas förlåtelse, ha ha.
Det är frun som fått med honom till festen, avslöjar han.
– Hon jagar mig men någon gång har jag sluppit undan.

Men du lider väl inte av att vara här?
–Nej, nej, nej! Det är alldeles utmärkt. Men det är lite förlegat ändå.
– Det är det väl inte, protesterar Gabrielle Barnekow.
– Jo, min själ, det är det, kontrar Mårten Nilsson, tar en skopa risgrynsgröt och flinar.
– Det blir nog inte så många år till. Det här är nog den sista festen, säger han.
Gabrielle Barnekow blir tvungen att protestera igen.
– Det kan jag lova att det inte är! Nästa år fyller syföreningen 100 år.

Vi återkommer till Mårten Nilsson.
Men först ska bordsgrannarna presenteras.
Kurt Nilsson är på plats min sin hustru Astrid. Kurt var med redan på de första festerna, fast i form av underhållning.
– Jag spelade teater på De gamlas fest. Det var samma pjäs som vi gjorde i skolan till jul.
På den tiden hette det just ”De gamlas fest”. För 15-20 år sedan ändrades namnet till ”De äldres fest”.
Det lät bättre. Vem vill vara gammal?

Astrid Pettersson kommer ursprungligen från Stenestad på Söderåsen.
– Jag är ingift och flyttade till Gumlösa 1980.

Har du blivit accepterad nu?
– Ja, det har jag. Jag gick med i syföreningen för 27 år sedan. Det var ett bra sätt att lära känna folk.
Syföreningens träffar flyttar runt mellan hemmen.

Skvallras det mycket när ni ses?
– Vi kan kalla det utbyte av nyheter.
Förra gången talade man om hönsraser, vilket foder hönsen gillar och hur äggen blir.

Tillbaka till Mårten Nilsson, som hävdar att han blir tvingad till festen av sin fru.
Sanningshalten måste undersökas. Norra Skåne finner hustrun, Astrid Nilsson, i köket.

Hur skulle du beskriva din make?
– Kontroversiell men positiv. Han kan säga saker och ting, sedan får jag känna skam för det. Men han har ett gott hjärta.
– Och så älskar han dig! säger Ulrika Widmark.
Hon tycker att Mårten Nilsson är skojig.
– När han får frågan om vad hans barn gör, så svarar han att de sitter i fängelse allihop. För då blir folk tysta och så slipper han prata.

Jag fick höra att syföreningen fyller 100 år nästa år?
– Nästa år? Nej, det är i år. Väl?
Förvirring utbryter i köket.
Till slut får vi vända oss till den mest trovärdiga källan i Gumlösa skola.
Lena Carlssons farmor var med och startade syföreningen. Hon är säker på sin sak.
– Föreningen fyller 100 år 2019.

Då blir det fyrverkerier?
– Absolut, säger Ulrika Widmark.
– Absolut inte, säger Lena Carlsson.
– Vi ska väl inte bränna upp våra pengar?

Intervjun får avbrytas. Vikarierande kyrkoherde Matts Martinsson ska berätta anekdoter från sin prästtjänstgöring i fält.
Han har varit i tre konflikthärdar. Balkan, Cypern och Libanon.
Men först ska Åke Johansson säga några ord inför de församlade 28 personerna.
– Fantastiskt god mat. Jag tackar redan nu för nästa års inbjudan. Jag kommer såtillvida jag lever.

Dagens fråga

Har du fått spam-sms någon gång?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar

×