Ingvar Kamprad och var tredje krona

Få personer förknippas så med Sverige som nu avlidne Ingvar Kamprad, trots att han levde i Schweiz i 30 år. Han har fått symbolisera värderingar som är, eller har kommit att bli, svenska i världens medvetande. Han gjorde Jantelagen till en dygd och menade att han som chef inte skulle åka första klass om inte hans anställda gjorde det.

Som få kunde han se helheten: att sälja omonterade möbler för en struntsumma och låt kunden sätta ihop den själv verkar självklart i efterhand. Men det är bara självklart för att Kamprad kom på det.

”En bokhylla, om än aldrig så liten, till varje kines ger rätt stor omsättning” påpekade han i en intervju med Svenska Dagbladet.

Ett annat exempel är restaurangen i Ikea-varuhusen. Ledsna hungriga barn eller ointresserade partners kan lugnas med köttbullar eller kaffe och bulle för en häpnadsväckande billig penning och kunden stannar längre. Nästan lika smart som att sälja omonterade möbler.

Avslöjandet om att Kamprad haft fascistsympatier kom som en kalldusch. Hur gick det ihop med med en affärsrörelse med världen som kundkrets? Kamprad visade hur effektivt det är att be om ursäkt. Han hade tänkt fel i sin ungdom. Sen hade han tänkt om. Det är genom handlingarna man visar vem man är.

Ikea blev så stort att vad de gjorde spelade så stor roll att man med rätta lade ansvar för sociala förändringar på företaget. Ikea var tidiga med hbtq-personer i sina reklamfilmer. Även homosexuella behöver köpa soffa och därför vände man sig till dem med reklam. Pragmatism gav framsteg.

Kamprads aversion mot slöseri manifesterade sig i en företagskultur som inte heller slösade på mänskliga resurser. Att jobba i slöja var inga problem, så länge det stod Ikea på den och den anställde arbetade mot Kamprads mål om att var tredje krona måste sparas.

Ingvar Kamprad var kungen bland entreprenörer, trots sin image som vanlig Svensson.

×