Fråga om och hur det fun­gerar

Po­li­tik måste fun­gera. Man kan tyc­ka att det är själv­klart, men vissa för­slag är po­pu­lära oav­sett om de fun­gerar el­ler ej.

Cen­ter­le­da­ren An­nie Lööf fick frå­gan om var­för man hade slopat skatten på han­dels­göd­sel, som Cen­ter­par­ti­et från bör­jan hade varit med och drivit ige­nom. Hon svarade att det be­rodde på att den inte hade fun­gerat. Trots kan man fort­fa­ran­de höra el­ler läsa kom­men­tarer på att Cen­ter­par­ti­et inte var till­räck­ligt kli­mat­med­ve­tna som slopade skatten. Ur kli­mat­hän­se­en­de har det fun­gerat bättre se­dan den av­skaffades.

Om man be­skattar för att av­skräc­ka från an­vänd­ning, men an­vänd­ningen inte minskar på grund av be­skatt­ningen, ska man fort­sätta av prin­ci­pi­ella skäl? I så fall handlar det om skatt som något slags folkfostran, inte som ett verktyg för förändring. Då bör man vara är­lig med att det är syf­tet och inte låtsas som om man an­vänder skatt för att för­ändra sam­häl­let till det bättre.

Sex pro­fes­sorer i kri­mi­no­lo­gi, Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham ifrå­ga­sätter kraven på strängare straff som fram­fö­rdes i par­ti­le­dar­de­batten ny­li­gen. In­vänd­ningarna handlar om den enkla prin­cipen att det måste vara effektivt för att det ska vara värt att lag­stifta om det. De påpekar att in­get i forsk­ningen visar på att läng­re straff fun­gerar av­skräc­kan­de. Sän­kt straff­myn­dig­het kan leda till att fler unga blir åter­falls­för­bry­ta­re, inte färre, enligt en dansk studie.

Det är be­grip­ligt att man nå­gon gång ser straffet som ett själv­än­da­mål. An­ders Beh­ring Brei­vik är ett ex­em­pel på en per­son där det är svårt att av­göra rim­lig pro­por­tio­na­li­tet i straffet, efter­som det han gjort är så fruk­tans­värt. San­no­likt kommer många att känna så även an­gå­en­de terroristen Rakhmat Akilov som nu har åtalats. Des­sa fall är spe­ci­ella, efter­som de kan ses som at­tack­er på det sam­häl­le där man ger fångar mänsk­liga rät­tig­heter och inte bara av­rättar dem.

Om man istäl­let tittar på van­ligare brott så har långa och stränga straff alltså inte av­skräc­kan­de ef­fekt, men det kostar sam­häl­let enorma sum­mor att långtidsförvara brotts­lingar.
Pro­fes­sorerna hän­visar till en ny svensk stu­die pub­li­cerad i Bri­tish Journal of Criminology som visar att det går bättre på arbetsmarknaden för unga män som får vill­kor­lig dom el­ler skydds­till­syn i stället för fäng­el­se, på grund lägre åter­falls­fre­kvens. inte minst med tanke på kostnaden blir det en rim­lig fråga om det är för­svar­bart med långa fäng­el­se­straff för mind­re all­var­liga brott om det inte ger nå­gon po­si­tiv ef­fekt på brottsstatistiken.

Upp­täckts­risken och upp­klar­nings­fre­kvens är det vik­tigaste för att minska brotts­lig­heten. Att verka för ef­fek­tiv po­lis­myn­dig­het är allt­så bra, efter­som det finns evi­dens för att det minskar brottsligheten.

Väl­ja­rna bör ställa sig frå­gan om och hur det fun­gerar när po­li­ti­ker fö­re­slår för­änd­ringar, eftersom även dåliga förslag kan vara populära och föras fram oavsett riktighet.
Man ska inte ac­cep­tera pla­kat­po­li­tik utan över­ty­gan­de be­vis för att det fun­gerar, avsett hur bra det ser ut på en valaffisch.

×