Kamprad och ungdomsmiljön

Året var 1943, då andra världskriget vände i Stalingrad. I den småländska byn Älmhult, där jag började i realskola, cyklade en något äldre yngling omkring med en stor cigarrlåda och sålde småprylar. Att sälja var för honom en naturlig drift. Med från mitt göingska Glimåkra hade jag berättelserna om ett original, en målmedveten vagabond, även han med en stor cigarrlåda med småsaker. Skillnaden var att gölingen absolut inte ville sälja. Genom att påstå sig vara gårdfarihandlare försökte han nämligen hålla sig undan polisiär handräckning, ”på rymmen från hemmet” som en förtida Hasse Alfredson.

Ingvar Kamprad, vagabondens motbild, är nu också död. Men han är jagad, även han. Det gäller att han som yngling visade intresse för den nazism som det uppenbarligen sympatiserades med i hans hemmiljö. Med rötter i Tyskland och revanschlust efter freden i Versailles talade de äldre kanske där också om behovet av ”en stark ledare” och ”Lebensraum für das deutsche Volk”. Svenska nazister kanske dök upp med förhoppningar om sympatisörer.

Ingvar hade inte mycket att sätta emot. Han har som vuxen gjort avbön för sina misstag och koncentrerat sig på sitt intresse för affärer. Han sökte sig till samskolan i Osby, vars rektor visade sig kunna både se och förstå ungdomar med något annorlunda kynne, som t.ex. en Ernst-Hugo Järegård. Ingvar kan faktiskt där ha fått hjälp med sin dyslexi. Några blev alltså mycket framgångsrika.

Min egen bakgrund är präglad av gammaldags, hedervärda socialdemokrater från sten-, trä- och glasindustri i Göinge. De teg inte med vad de ansåg om det som hände i Tyskland och hade sådana synpunkter på ”gaphalsarna i Berlin” att de sannolikt hade hämtats till koncentrationsläger, om Hitler hade satt stövelklackarna också på vår sida om Öresund. En av dem var redaktören och riksdagsmannen Nils Elowsson (1890-1999), en Kristianstads Torgny Segerstedt (men så liten jämförd med GHT i Göteborg att tyska ambassaden inte läste hans Läns Demokraten och fick den censurerad).
Jag är tacksam för att jag programmerades för demokrati och människovärde på ett alldeles självklart sätt. Jag tycker inte att den som inte hade den förmånen under uppväxtåren skall förföljas in i döden med anklagelser för en skuld som vilar på den äldre generationen.

Men uppmärksamma gärna i stället hur lätt det är att infektera sinnen med förrädisk propaganda och se idag gengångarna från 30-talet. Fundera på om den nazistiske propagandaministern Joseph Göbbels liksom Donald Trump idag, eller på annat sätt Vladimir Putin m.fl. hade haft tillgång till ”sociala media” utöver den, som enda riksorgan godkända, partitidningen Völkischer Beobachter.

Dagens fråga

Tycker du att någon eller några i skidskyttelandslaget ska få Bragdguldet?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar