Om utopi, dystopi och framtid i tv-seriens form

Två science fiction-serier som går att följa på streamingsajten Netflix spekulerar i människans framtid och vart vi är på väg.

The Expanse handlar om människans första koloniseringsvåg, i vårt eget solsystem, några hundra år fram i tiden. Månen, Mars och Kuyiperbältets asteroider är bebodda eller används kommersiellt.

Livet ute i ”bältet” är hårt, och även om The Expanse är en hjältesaga på klassiskt sätt så är det också mycket socialrealism om trångboddhet, luftkvalitet och återvinning av resurser.

Star Trek: Discovery utspelar sig ungefär samtidigt, men skildrar en värld där människan har kommit betydligt längre både tekniskt och på många sätt även etiskt och ideologiskt. Även Star Trek har ett konfliktfyllt förflutet i sin mytologi. Ett tredje världskrig nämns ibland, närmast i förbigående.

Första mötet med den krigiska klingon-rasen är våldsamt, men även de blir allierade så småningom: i Star Trek kan allt lösas med diplomati och ömsesidig respekt. Serien och dess värld beskriver de mirakler som människan är kapabel till när hon lagt konflikter och fördomar bakom sig och är en av de få popkulturfenomen som är obotligt optimistiskt.

Skaparen Gene Roddenberry skrev in utopi i själva väven som serien är sammansatt av: i ett slags vitbok slår han fast att framtidens människa är mindre konfliktbenägen och mer upplyst.

Få eller inga tv-serier har påverkat den verkliga världen som Star Trek. Flera av NASA:s rymdfarkoster är döpta efter farkoster från Star Trek, som Enterprise. En firma vann förra året ett pris för att ha tagit fram en prototyp för Star Treks ”hypospray”: ett injektionsverktyg som inte skadar huden, som till exempel kan innehålla nanosonder.

Den har också påverkat värderingar och normer: den vite kaptenen kysser sig afroamerikanska kommunikationschef: den första gången en vit person kysser en svart person i amerikansk TV. Martin Luther King sade att serien var en viktig del av medborgarrättsrörelsen.

The Expanse skildrar en värld som är rätt lik vår egen och människan är ungefär lika konfliktbenägen som vi är nu. Serien ställer sig den intressanta frågan om vad som händer med de första generationerna som växer upp på andra ställen än jorden: blir det så småningom en egen typ av människa på Mars, eller på rymdstationen Ceres?

I Star Trek har människan ett etiskt och altruistiskt förhållningssätt till teknologi och använder det för att hjälpa andra. I The Expanse är teknologin snarare ett hjälpmedel som kan orsaka både katastrofer och framsteg.

På ytan är de båda serierna rätt olika: The Expanse utspelar sig i ett cyniskt, girigt klassamhälle där konflikter är givna. Medborgarna är prisgivna åt mäktiga intressens godtycke. Men samtidigt är de lika: de föreställer sig båda att människan ser förbi sådant som kön, hudfärg och sexuell läggning inom en nära framtid. Jorden styrs i The Expanse styrs av en svärande indisk mormor i sari, som rullar med ögonen åt universums dåraktighet.

Som livvakt har hon en två meter lång kvinnlig marsiansk marinsoldat av samoansk härkomst. Star Trek hade kvinnliga ledare och icke-vita karaktärer redan på 60-talet, när ingen annan hade det. 90-talets Star Trek-kapten Kathryn Janeway skulle ha varit nära vän med The Expanse världsledare Crisjen Avasarala om de känt varandra.

Det är i samtiden de överlappar: båda är glödande feministiska, har huvudrollsinnehavare från många etniciteter och tror på en framtid med ökad mångfald på alla sätt. Författarna som skrivit The Expanse brukar trolla amerikanska filmstudior och tv-producenter som hävdar att det inte går att få tag på skådespelare av rätt etnisk härkomst genom att skicka bilder på seriens skådespelarstall med ett antal olika nationaliteter och hudtoner. Seriens marinsoldat spelas till exempel av en samoansk före detta boxare.

Star Trek är den ultimata utopin och The Expanse en långt mer dystopisk bild av människans nära framtid i rymden. Men här och nu är de båda utopier.