Tyringe Konståkningssällskap representerade Sverige i Reykjavik International Games. Tränarna Michaela Kristensson och Rose Kathy flankerar sina åkare Liv Hörlin Wisborg, Danielle Kristensson och Molly Bengtsson.
Danielle Kristensson, Liv Hörlin Wisborg och Molly Bengtsson körde en ISU-tävling i isländska Reykjavik.
Tyringe igen.

Tyringe KS åkte för Sverige i Reykjavik

Väldigt vacker natur, hastigt skiftande väderlek – och lukten av äggfis.
Kvintetten från Tyringe Konståkningssällskap samlade erfarenhet och mängder av intryck under dagarna på Island och den elfte upplagan av Reykjavik International Games.

Reykjavik International Games avgörs årligen och deltagare från 16 olika sporter slöt upp – i ett slags isländskt mini-OS.
– Det var ett stort arrangemang, så det var roligt. Konståkningstävlingen anordnades av ISU (International Skating Union) och de bjöd in åkare från en massa olika länder; Australien, Sydafrika, Nederländerna, Frankrike, berättar Michaela Kristensson som tränar Tyringes konståkare tillsammans med Rose Kathy.

Tyringe KS ansökte hos Svenska Konståkningsförbundet om att få åka till tävlingen. Och klubben fick klartecken.
– Så vi representerade ju Sverige när vi var där, säger Michaela.

Hur häftigt var det?
– Det kändes nästan som en vanlig tävling men det var ändå kul att få representera Sverige, tycker Danielle Kristensson.
– En häftig erfarenhet. Det kändes lite coolt när man hade gemensamma jackor och det stod Sweden på dem, säger Liv Hörlin Wisborg.

Var det speciellt att åka i en isländsk ishall?
– Ja, det luktade äggfis, säger Molly Bengtsson och alla tjejerna brister ut i skratt.
– Det var vattnet som luktade så när de hade spolat isen luktade det inte så härligt.
Det illaluktande vattnet beror på svavelgasen i ledningarna men är helt ofarligt. Äggfisodören störde inte heller Tyringeåkarna när de tävlade.

Tyringes A-åkare är totalt sett nöjda med sina prestationer på isen i Laugardalur.
– Det korta programmet gick inte så jättebra men det långa gick bättre, summerar Danielle Kristensson som slutade fyra i juniorklassen.
– Jag fick personligt poängrekord och körde nästan felfritt så det är inte mycket att klaga på.

Vad behöver du jobba mer med?
– Det är mest fart och utstrålning som jag måste jobba på, säger Danielle.
Liv Hörlin Wisborg slutade tia i juniorklassen.
– Jag är väldigt nöjd. Korta gick inte så bra för mig heller men sedan ryckte jag upp mig en placering på långa. Jag hade inte så många missar.

Något hopp som satt extra bra?
– Mmm, dubbel toeloop.
Nerverna spelade Molly Bengtsson ett spratt.
– Det korta programmet gick inte alls bra. Jag var jättenervös. Det var kameror överallt och för hög klass för mig egentligen. Men det långa gick bättre, tycker Molly som blev tia.

– Men det var bra fart och hoppen satt ju precis som de skulle, inflikar Michaela Kristensson som kände av den ökade anspänningen hos sina adepter.
– Det var väldigt sammanbitet första dagen. Det gick knappt att få kontakt med dem och det kan jag förstå, för det är ju inte kameror och live-sändningar på alla tävlingar. Men till andra dagen slappnade de av.
Tyringeåkarna och deras två tränare hann också uppleva den karga men vackra naturen på Island och vädret som växlade mellan hagel, regn och snö på bara några minuter.

Hur kallt var det?
– Svinkallt! säger Molly och räknar upp vad hon mest kommer att minnas från Islandsresan:
– Utflykterna när vi kollade på gejser och vattenfall och så vädret. Och att vi var där tillsammans som ett lag.
En värdefull erfarenhet.
– Vi är väldigt glada att vi har fått uppleva detta och tacksamma över att klubben ville skicka oss, säger Michaela Kristensson.

sällskap

×