Godspell ska ge glädje och kraft

Det blir premiär i Osby den 10 februari och där landar produktionen några dagar tidigare. Något Roine Söderlundh ser fram emot, eftersom han då kan få lite perspektiv på scenbilden. Repetitionerna har pågått en tid på Bryggeriteatern i Malmö. Där fyller den kommande turnéscenen nästan hela ytan, det går inte att backa och få översikt.

Tretton skådespelare, sångare och musiker ingår i ensemblen och alla är på scen hela tiden. Det är medryckande rock- och popmusik, dans och färg. När tidningen tittar in på teatern för att följa repetitionerna får vi bland annat se en scen när Emmie Asplund dansar med en lång, glittrande och röd boa som inte riktigt vill låta sig tämjas.

– Nej, usch, säger Roine Söderlundh och skrattar.

Han förklarar boans existens:

– Det hela utspelar sig i källaren på ett hotell strax efter jul. Det finns kvar en hel del julglitter och det tar ensemblen fram och använder i föreställningen.

Godspell är en musikal från tidigt 70-tal av Michael Tebelak och Stephen Schwartz, som var 22 respektive 23 år när de skrev den. Michael Tebelak hade besökt en mässa i en kyrka under påsken och tyckte att budskapet framfördes oinspirerat och tråkigt. Han ville hitta ett bättre sätt att förmedla kärleksbudskapet.

– Det var så jag kunde hitta min ingång till det här. För en frågeställning jag hade var: ”Vad har den här för berättigande i dag?” Då hittade jag snabbt att det här inte i första hand är ett kristet budskap utan det är en manifestation för kärlek, tolerans och respekt för varandra – allt det som ligger i Jesu budskap om kärlek. Det blir mer intressant när man går in i alla liknelser som vi berättar i första akten, säger Roine Söderlundh.

Att inte se bjälken i sitt eget öga men grandet i sin nästas, att den utan skuld ska kasta första stenen och andra liknelser har mycket att säga oss idag och kan behöva upprepas.

– Vi har kul med scenerna, vi gör dem på ett roligt och lite tramsigt sätt, säger Roine Söderlundh. Och alla i gruppen på scen är med och förmedlar budskapet.

Regissören ser fram emot turnén som i Skåne efter Osby går vidare till Ystad, Malmö, Landskrona, Hässleholm och Kristianstad. Det blir också gästspel i Skövde och Kalmar.

Ni kommer att spela under påsk också?

– Ja, vi är i Stockholm då. Det är kul att få visa de här otroligt begåvade sångarna. Alla sjunger otroligt bra, även musikerna, Vi har verkligen plockat så att det blir de bästa, valt ut var och en, säger Roine Söderlundh.

Jonathan Tufvesson Larsson gör rollen som Jesus. Han har tidigare medverkat på Malmö Opera, när han var praktikant i Miss Saigon 2012-2013. Jonathan började tidigt med film och tv och har bland annat setts i SVT:s Orka! Orka! och var med i Ruben Östlunds kortfilm Nattbad som tonåring.

Men nu ska du alltså gestalta Jesus. Vem är han i den här musikalen?

– Det är en rolig fråga, för när jag fick rollen för ett år sedan började jag träna för att komma i form och orka genomföra föreställningen. Det krävs mycket energi. Jag började också med research, det vill säga jag började läsa bibeln för att förstå den här mannen och vad det handlar om. Jag hade en tolkning med mer tyngd i den karaktären, men så fick vi börja med att bryta ner, för att se vem vår Jesus är. Nu är det mer en gestalt som sitter på svaren, som har en lätthet, ett driv, som är en positiv kraft. Så är han också en lekledare, en pedagog, en bästa vän, en mentor. Han är lite av allt, säger Jonathan T Larsson.

Vad hoppas du att publiken får med sig från föreställningen?

– Min rollfigurs mål är att förena alla i samma språk, och det språket är kärleken. I den här föreställningen hoppas man att publiken ska känna att de också varit en stor del av föreställningen. Det är något med den här Jesus-gestalten som är väldigt inkluderande. Och så är detta kul, glädje, energi och kraft. Det tror jag också att man som publik kommer att känna, säger Jonathan Tufvesson Larsson.

Linda Pritchard är en artist som kanske är mest känd från Melodifestivalen och Diggiloo. Med Godspell har hon fått mersmak på musikal. Som alla övriga medverkande (utom Jesus och Johannes Döparen) bär hennes rollfigur hennes eget namn.

Vem är Linda i musikalen?

– Jag är mig själv och spelar mig själv. Speciellt i sångnumren får jag ta fram mig själv. Det är olika lager. Och så är jag domare i en scen och get i en annan, det är verkligen blandat, säger Linda Pritchard.

Godspell är hennes första musikal på tio år och hon trivs i gemenskapen som finns i en ensemble. Hon tycker också att musikalen har ett stort budskap som hon tror kommer att nå publiken.

– Det börjar grått och tråkigt, något som symboliserar vardagslivet som vi alla kan ha lätt att fastna i. Så är det som om en lampa tänds, allt väcks till liv. Det är som om man börjar leva inifrån, sådana känslor som kan vara svårt att få kontakt med om man fastnar i hamsterhjulet. Det är stora budskap, att öppna upp, att ha kontakt med sin egen kärlek.

Det låter som inspirerande material att jobba med?

– Ja, verkligen. Bara genom att vi jobbar med det här har jag börjat ifrågasätta mycket om hur jag lever och hur jag tänker i vissa situationer, säger Linda Pritchard.

Melodifestivalen har precis börjat. Är det något du lämnat bakom dig?

– Nej, jag är lite sugen, nu ska man bara få till en bra låt.

Så det blir inte enbart musikal i framtiden?

– Nej, men det är kul att ha börjat nosa på det. Och jag vill fortsätta nosa så vi får se vad det här leder till, säger Linda Pritchard.