Starten inget att fira
Nej, bildandet för 30 år sedan, den 6 februari 1988, var inget som togs upp som något att vara stolt över, när Sverigedemokraterna firade 30-årsjubileum i lördags. Partiets förste partiledare Andreas Klarström var inte inbjuden och nämndes inte alls. Han var nazist och en av de medlemmar i den rasistiska organisationen Bevara Sverige Svenskt, BSS, som bildade partiet.
Inte heller hedrades SD:s förste revisor Gustav Ekström med en tyst minut. Han var en tidigare SS-man som svurit trohet till Hitler under andra världskriget, men det var inget problem för SD:s ledning när partiet bildades. Det var inte förvånande eftersom mer än hälften av SD:s partistyrelseledamöter de första åren hade en koppling till nazistiska organisationer eller aktiviteter.
Så var läget när den unge Jimmie Åkesson blev aktiv i partiet 1995 och bildade en SDU-avdelning med hjälp av Tina Hallgren Bengtsson från Höör, som året efter lämnade SD för Nationalsocialistisk front.
Men Jimmie Åkesson slår ifrån sig allt ansvar. ”Jag har aldrig träffat Andreas Klarström”, svarade han SVT när han fick frågor om hur han ser på dennes nazistiska bakgrund. Och ”jag vet inte om vi har ett ansvar” svarar han Dagens Nyheter i en lång intervju om SD:s polariserande politik.
Det är ett typiskt svar från Åkesson. Han tar inget ansvar för vad hans kamrater i partiets ledning säger, än mindre för vad medlemmarna gör. Inte heller för att han gick med i ett parti med rasism i partiprogrammet och med en tidigare nazist som partiledare.
I dag gör SD sig av med nazister som fortfarande dyker upp i partiet på förtroendeuppdrag. Den öppna rasismen har städats bort ur partiprogrammet. Men partiet har inte gjort upp med sin bakgrund, och därför var det i stort sett tyst om starten när 30-årsjubileer firades.
Ändå är huvudambitionen för Jimmie Åkesson nu att partiet ska framstå som ett tänkbart regeringsalternativ och så småningom bli statsbärande. Med partiets förnekelse av sin historia känns det som ett hot.
