ISS är inte kommersiell

Ytterligare ett märkligt initiativ av Trumpadministrationen är förslaget om att privatisera rymdstationen ISS. Redan 2024 vill regeringen Trump att USA ska sluta finansiera projektet och lämna det ”till gud eller anarki” som Gandhi skulle ha sagt.

Privatiseringsivrande i alla ära: det är stor skillnad på apotek, gymnasieskolor och vårdcentraler och på internationella rymdstationer. Ingen annan agenda än nyttan av att bedriva forskning tillsammans i ett internationellt samarbete bör få styra ISS.

Den italienska astronauten Samantha Cristoforetti besökte Europaparlamentet för att berätta om sin tid på rymdstationen. Hon ställde då frågan till publiken varför människan är så mycket bättre i rymden än på jorden. Hon berättade om ett internationellt samarbete som fungerade precis som internationella projekt bör göra: med ömsesidig respekt för varandras kompetens och en nyfikenhet på varandras olikheter. På ISS enades människan inte av religion eller nationalstat, utan av den vetenskapliga metoden och en aldrig stillad hunger efter ny lärdom och sanningen om vårt gemensamma universum. På ISS är USA, Kina och Ryssland allierade till synes utan att det förgiftats av den politiska agenda som råder nere på marken.

Inte ens en inbiten privatiseringsförespråkare bör se det som rimligt att en så viktig institution som ISS ska ägas av kommersiella intressen. Det beror inte på någon principiell skepsis mot kapitalism, utan på att kommersiella intressen kan försvinna eller förändras snabbt. Om Elon Musk skulle köpa rymdstationen i dag skulle det säkert hända massor med innovativa, spännande saker och förmodligen skulle man ha ännu bättre resurser kortsiktigt. Men vad skulle hända om Musk dog eller avyttrade den? Vad hindrar att nästa ägare låter den förfalla, eller att en teokrati köper den och lägger ner den eftersom de anser att gud inte gillar rymdforskning? Osannolikt, men inte omöjligt. Det som är osannolikt i går kan bli sannolikt i morgon, när det faktiskt händer, som Tage Danielsson påminde om i monologen om sannolikhetskalkyler.

Inte många av Donald Trumps mer extrema förslag blir verklighet, tursamt nog.

Han har i det här fallet fått mothugg från det egna partiet, trots att de inte är kända för sitt intresse för den vetenskapliga metoden. Men USA har sänkt enorma summor i rymdstationens byggnad och underhåll. Att då inte utnyttja den för den forskning den är avsedd för tills resurserna är förbrukade skulle vara ett enormt slöseri, vilket en del av Trumps partikamrater också har påpekat. Partikamraterna vill heller inte komma hem till väljare som ogillar slöseri med allmänna medel och berätta att man kastat bort miljoner dollar.

Förhoppningsvis röstas förslaget ner av ekonomiska skäl så man slipper att debattera den vetenskapliga sidan och vilken viktig forskning som bedrivs där. Men att förslaget ens diskuteras påminner om att USA har en president som inte är intresserad av vetenskap och inte förstår den.

Det kan leda till många komplikationer och har redan gjort det i forma av övergivna klimatavtal.