Hon brinner för samisk kultur

Just de här fina vinterdagarna känner hon sig hemma. Jag ser skidspåren i snön och hon har spårat direkt utanför husknuten, Inomhus har hon plockat fram samisk handslöjd, den sydlapska trolltrumman, samernas flagga och nationalsången.

Tavlor och bilder på väggarna vittnar om ett helt annat landskap än det sydligaste i Sverige.

Men är du same själv?

– Ja, det där är svårt, svarar Laila. Man brukar säga att de som har en åttondels sameblod i sig är samer. Men ibland säger man att de som känner sig som samer är samer.

– När folk kommer till Vilhelmina och frågar om de kan få se en same säger jag att gå ner och titta i affären, det står en same i kassan.

Laila Ohlsson är född i Vilhelmina, 130 mil härifrån, och hennes pappa har samiska rötter. Marsfjällen i Kultsjödalen, rennäringen och samerna har satt sina spår och drar fortfarande.

Makarna Ohlsson åker ofta upp till Vilhelmina, en kommun som till ytan är lika stor som Halland och Blekinge tillsammans. Där bor flera av Lailas släktingar kvar.

Hon bygger tillsammans med sin man Lennart, en stuga i Saxnäs, inte så långt från Vilhelmina. Mannen som bygger deras hus är same och har haft egna renar.

– Han har ett eget renmärke, och det följer med honom ända in i döden, sedan går det i arv, säger Laila.

Laila Ohlsson berättar att i realskolan var de 13 flickor i klassen, två av dem var samer.

Men hon kommer ihåg att en av dem, som Laila fortfarande har kontakt med, förklarade att hennes mamma strängt sagt åt henne att inte berätta att hon var same.

– Gör du det får du ett helvete, sa mamman.

Med åren, och inte minst på grund av internationella påtryckningar, har samernas situation förbättrats. Vid samekonferensen i Åre 1986 antogs den samiska nationalsången, den samiska flaggan och samerna fick då även sin nationaldag den 6 februari.

Men det var inte så länge sedan som det var förbjudet att jojka på allmän plats. Laila, som lärt sig jojka, berättade att när de höll på med det hade de alltid jojkvakter.

Inte förrän 1970 upphävdes förbudet. Även trolltrummorna var förbjudna och de som hittades eldades upp.

Det känns att Laila räknar in sig själv i samernas led.

Hon pratar om vi och ni och hon är förvånad över hur lite svenskar i allmänhet kan om samer. Det märks när hon är är ute och föreläser om samisk kultur.

– Jag har i många år försökt att väcka intresse för samer här i Skåne, och nu känns det som en vändning, intresset och förståelsen ökar.

Filmen ”Sameblod” och Jon Henrik Fjällgrens framgångar i Melodifestivalen tror hon har bidragit en hel del.

– Därför är det skönt att få förmedla kunskap, säger hon, jag blir jätteglad över det intresse som nu visar sig.

Hon har hållit föredrag för Mervetarnas grupper, för Inner Wheel, i skolor och på församlingshem.

Hon har mycket att berätta om samiska kultur. Till exempel om schamaner och naturläkare och om samerna som blev kristna på 1600-talet.

– Förr fick man inte prata samiska, men nu kräver de yngre att få rätt till sitt eget språk, berättar Laila.