Trängarnas sista högvakt

Inom kort gör ”Trängarna” i Hässleholm sin sista högvakt på Stockholms slott.

Regementet T4 har försvunnit och trängbataljonen som nu är en del av P2 sjunger på sista versen. Just nu tränas det för fullt för att så bra som möjligt fullgöra de kungliga plikterna. Sammantaget är det ett hundratal värnpliktiga från både träng- och pansarbataljonen på P2 som ska svara för vakthållningen på slottet och på Drottningholm, där kungafamiljen bor.

”Att jobba för en gemensam sak skapar fin sammanhållning”, säger Uno Nilsson och tillägger att rekryterna på detta sätt får en större självdisciplin och tillit till sig själva. Tillsammans med Stefan Bengtsson är han vakthavande major för trängbataljonen i Stockholm.

I Hässleholms kommunhus ligger översiktsplanen för tätorten klar för en samrådsrunda i olika intresseorganisationer. Det blir också en bemannad utställning på biblioteket som redan öppnat. Det kommer säkert debatt om ett och annat i planen och kritiska röster har på tidigt stadium haft invändningar mot att man tagit med Mjölkalånga som möjlig utökning av militärens övningsområde.

Planen är ett tjänstemannaförslag som här presenteras, innan det förhoppningsvis når politisk förankring i fullmäktige. Efter viss revidering väntas beslut kunna tas under senhösten. Hässleholm har utmärkta kommunikationer och närheten till naturmiljö framhålls. Garnisonsstaden är självklart viktig.

Frågetecken finns: den eventuella riksbangården, E4:ans dragning och 23.ans framtida sträckning.

En medarbetare på Norra Skånes redaktion vill bygga en ny arbetarrörelse.

Redigeraren Raul Blücher har en bakgrund som riksdagsman för det gamla kommunistpartiet 1979 till 1982 men säger sig ha varit kritisk mot partiets linje och hoppade av vpk 1985. Nu tillhör han sedan ett par år det socialistiska partiet som har cirka 1000 medlemmar i hela landet, främst bland de lokala fackrörelserna.

Partiet har en viktig roll trots sin litenhet, för Raul menar att både vänsterpartiet och socialdemokraterna har svikit arbetarklassen. Han har redan valts in i styrelsen och poängterar att vi nu måste satsa på agitation som främsta kampmedel.

Som journalist kan han vara till nytta i arbetet med partiorganet Internationalen.

På redaktionen minns vi gärna Raul som en styv karikatyrtecknare bakom både miljöer och porträtt.

Osby har som bekant fina traditioner på musikens område, vi behöver bara nämna Viking Dahl och Daniel Börtz.

Nu läser vi att vid Osby konsertförenings andra konsert för vårsäsongen en grupp duktiga ungdomar kommer att framträda som solister tillsammans med Konsertföreningens orkester under ledning av Lars-Göran Sandberg. Det hela sker i Osby församlingshem. En ”ny generation” duktiga osbymusiker ska då visa vad de kan i både instrumentalt och vokalt hänseende.

Nyligen läste vi om en Osbyfrisör som slutade med sin verksamhet efter 60 år. Nu har vi med en Vinslövskollega som gjort snabba klipp i 50 år men som inte vill pensionera sig än.

Erik Nicklasson eller ”Nicke” på Storgatan började som tvålpojke, innan han småningom blev egen frisör. Värst var det långhåriga hårmodet på 60-talet, då blev många frisörer utan jobb.

En del ”farbröder” bland kunderna tittade gärna på blad med lättklädda flickor och för att inte avslöja sig tog de en vanlig veckotidning om. ”Nicke” minns särskilt indelte soldaten Cervin, som varje jul ville ha det gångna årets tidning ”Cocktail” (den tidens ”Fibban”) för inbindning!

Musikern Bert Månson i Bjärnum hade vi nyligen med i vår spalt och nu är han aktuell igen.

Då låg han tvåa med den egna låten Två mörka ögon och nu även etta med Thorleifs orkester, där han spelar klaviatur. Men Bert nöjer sig inte med detta utan har också gett sig in i kyrkorummet med sin musik.

Tillsammans med Växjöbiskopen Jan Arvid Hellström har de båda åstadkommit en musikalisk högmässa som ska framföras i domkyrkan den 18 april. ”Det är ett nytt grepp och syftet är att göra högmässan mera lättillgänglig”, menar Bert Månson.

Biskop Hellström har skrivit texten och samarbetet har varit väldigt stimulerande. Både kyrkomusiken och dansbandsmusiken är sprungen ur den svenska folksjälen, säger Bert, som tidigare spelat med det legendariska växjöbandet Ingmar Nordströms. Rubriken till artikeln är given: Nya strängar på Berts lyra!