Björn­kram från S in­get för C att stå ef­ter

Cen­ter­par­ti­et ”som kon­struk­tiv och an­svars­ta­gan­de kraft i svensk po­li­tik” upp­skattas av Socialdemokraterna, en­ligt en de­batt­ar­ti­kel i Ex­pressen av Mi­ka­el Dam­berg och par­ti­sek­re­te­ra­re Lena Råd­ström Baa­stad. De in­bjuder C till sam­ar­be­te ef­ter valet och hän­visar till his­to­riska, fram­gångs­rika sam­ar­be­ten på 1930-, 1950- och 1990-talen.
Visst kan det bli nöd­vän­digt med block­över­skri­dan­de sam­ar­be­te ef­ter valet. Det har ock­så An­nie Lööf (C9 fram­hållit som svar på många frå­gor. Men ett S-C-sam­ar­be­te skulle knappast vare sig räc­ka för att bilda ma­jo­ri­tet el­ler vara at­trak­tivt för Cen­ter­par­ti­et i nu­lä­get. En kris av den typ som för­an­ledde de tre ovan nämnda sam­ar­be­tena råder inte hel­ler nu.
An­nie Lööf har ställt frå­gan till Ste­fan Löfven om han kan tänka sig block­över­skri­dan­de sam­ar­be­te med en al­li­ans­re­ger­ing. Hon har inte fått nå­got rakt svar men åt­min­sto­ne inte nå­got klart avvisande.
C har all­tid varit an­svars­ta­gan­de, det har Dam­berg och Råd­ström Baa­stad rätt i. Men ”en björn­kram gör ju ingen glad”, som björnen Ba­loo sjöng i Disneys film­ver­sion av Djung­el­bo­ken. Det kan leda till och kan­ske ock­så syfta till att krama ihjäl istäl­let för att vara vän­lig.
Så Cen­ter­par­ti­et gör klokt i att av­vakta val­re­sul­tatet utan att lockas av S-in­viter med oklara syf­ten. An­svars­ta­gan­de över block­gränsen be­hövs, men det måste ske med till­räck­lig bredd och klara mål.

×