Lars lämnar torget efter halvt sekel

48 års yrkesliv går inte att göra rättvisa i en tidningstext.

Det säger sig självt.

Så vi får arbeta med teman: Dramat. Familjefejden. Anektdoten.

Dramat. Lars Törnqvist minns att det var blåsigt den där dagen. Väldigt blåsigt.

– Vi hade satt upp tälten på torget när det kom en riktig stormvind. De var för dåligt förankrade så de flög rakt upp i luften och landande upp och ner.

Lars Törnqvist och hans medarbetare rusade till för att få allt på rätt köl.

– Under ett av tälten hittade vi en dam med rullator. Hon var oskadd men det kunde gått illa. Vi gav henne lite blommor, så var hon nöjd och glad. Efter den gången blev vi bättre på att förankra tälten.

Efter 48 år som torghandlare har Lars Törnqvist beslutat sig för att lägga fingervantarna på hyllan.

Det är i sanningen en epok som tar slut.

Redan för några år sedan var det nära. Kommunen hade beslutat att han inte fick ha sina lastbilar på torget, i vilka han förvarande kylda varor.

I en artikel i Norra Skåne hotade han att sluta.

– Det blev ett jävla väsen och kommunen drog tillbaka beslutet. Jag blev nöjd så det är inget jag gnäller över i dag, ha ha!

Familjefejden. Torghandel har han i blodet. Redan som 14-åring började han följa med sin far och äldre bror för att sälja frukt och grönt.

Strömsnäsbruk och Hässleholm.

– Vi odlade grönsaker på gården och sålde på torgen. När jag var 15 fick jag sluta skolan och följa med. Det var inte tal om annat.

Arbetsfördelningen inom familjen blev med tiden tydlig. Lillebror Lars odlade grönsaker. Storebror köpte och sålde grönsakerna.

– Men jag ville hellre sälja direkt till kund än till min bror för halva priset.

Under tiden Lars Törnqvist gjorde lumpen införskaffade han en uttjänt stadstrafikbuss – blå med 46 sittplatser – som han fyllde med varor och började själv sälja på torgen.

– Jag frågade min far: vill du vara med min bror eller med mig? Sedan jobbade jag och min far ihop tills han fyllde 85 år.

Hur reagerade din bror på det?

– Det blev lite grus i maskineriet, men det gick över, ha ha. Han mjuknade.

Bröderna stod till och med bredvid varandra på torgen och konkurrerade om samma kunder.

– Det var bara på med skygglapparna.

Från tälten har Lars Törnqvist sett tiderna förändras. Förr kunde det stå ett tiotal handlare på torgen, nu bara några få.

När säsongen tagit slut i november har han ofta tänkt att det var sista gången. Men i mars spritter det i torghandlarsjälen igen.

– Det är ett fritt jobb utomhus. Vid fint väder kan man inte ha det bättre. Och efter ett tag saknar jag kunderna. Jag har kunnat följa familjer i generationer. Barn som följer med sina föräldrar till torghandeln fortsätter att handla som vuxna.

Liksom Lars Törnqvist fick följa med sin far, fick hans döttrar följa med honom.

– De var sju och fyra år när de satte upp ett litet stånd och sålde eterneller. Folk tyckte att det var roligt och flickorna kunde få flera hundra kronor i dricks. Det fick aldrig jag.

Någon veckopeng har han aldrig delat ut.

– De tjänade sina pengar själva och fick behålla dem. Det var lärorikt, tror jag.

Men nu är det alltså slut. Eller nästan.

Lars Törnqvist kommer att fortsätta driva handelsträdgården, som han startade 1989.

– Torghandeln är slitsam, även om det är väldigt roligt. Men nu vill jag ta det lugnare och pyssla med mina blommor.

Har du någon favorit?

– Penséer är fantastiska. De finns i tusentals kombinationer och färger.

Torghandlarverksamheten övergår nu i Rami Atous regi (känd från Konditori Lövet, golfrestaurangen och restaurangen på Vannaröds slott).

– Jag ville inte lämna över till vem som helst och jag förstod snabbt att Rami var villig att ge det en ärlig chans.

Lars Törnqvist kommer att vara med under en övergångsperiod.

Anekdoten. Att torghandeln blir kvar gläder säkert en hel del.

Som det äldre paret som en gång i månaden åker till Hässleholm från Billesholm med buss och tåg för att handla.

– Sista torghandlardagen för säsongen köper de fem kilo bruna bönor och fem kilo ärter. Sedan säger gubben: nu jävlaranamma ska vi him och eda!

Kånkar de tio kilo på tåg och buss?

– Tjugo kilo. De handlar massa annat också. Kvinnan tar det i rullatorn.