Mer blodsmak än smak i Akademien
Jag sitter också i en akademi, Svenska deckarakademin. I helgen hade vi vårt vårmöte där bland annat pris delas ut till 2017:s bästa deckardebutant, där framträdanden på Bokmässan och andra evenemang diskuteras liksom arbetet i läsgrupperna där kommande pristagare vaskas fram. På kvällen umgås vi och äter och dricker gott – dock inte på Den Gyldene Freden.
Nu kanske det snarare är en devis som den befintliga Svenska Akademien ska använda. Det som till en början handlade om tungt allvarliga saker som en inflytelserik kulturprofil som anklagas för sexuella övergrepp och vars verksamhet fått stöd av Svenska Akademien, en advokatutredning, en polisanmälan och en omdiskuterad uteslutningsomröstning har de senaste dagarna allt mer börjat likna ett klassiskt sandlådekrig.
Det här är en minst sagt grumlig soppa av en strid ström av uttalanden och rykten och egentligen är det helt omöjligt för en utomstående att uttala sig men i mina öron osar Engdahl och Allén av kränkt manlighet och maktspråk och förminskar ingen annan än sig själva med det de säger. Sara Danius framstår dessutom som den person som har en ambition mot öppenhet och mot att på något sätt ta Svenska Akademien genom krisen.
Kanske borde akademiledamoten som är gift med kulturprofilen tagit sitt ansvar och avgått för länge sedan – inte för att det är ett brott att vara gift med någon som anklagas för övergrepp men om de jävssituationer som läggs fram stämmer så är det allvarligt.
[YouPlaySinglePlayer video="50,1351,195112" yot yod ap mute]
