Det här är Britten Toftarps trådsjöjdstolkning av det kungliga Ståldiademet. Hennes tolkning innehåller samma material som originalet och dessutom ett antal fasetterade stålpärlor från empirtiden. FOTO: SUSANNE GÄRE
SoMe Skördekrona av Britten Toftarp, visas på Vävstolsmuseet i Glimåkra fram till den 3 juni. FOTO: SUSANNE GÄRE
Johanna Jalma ställer ut sina broderier för första gången. Hon har deltagit på mässan Fingrar kan tre gånger.
Nina Floderus har satt ihop en utställning om färgeffekter och visar själv bland annat upp en väv till en vilstol.

Rit, rank och ritual gestaltas på Vävmuseet

Glimåkra Färgeffekt, sagolikt och skimrande samt broderi är teman på Vävstolsmuseets nya utställning, som hade vernissage på söndagen. Förutom årsmöte i föreningen höll även då Britten Toftarp en föreläsning om sitt arbete med hårsmycken och brudkronor.

Britten Toftarp är ursprungligen från Närke och bor och har ateljé i Halland. Hon arbetar som datakonsult men är nörd på fritiden. Hon suger i sig kunskap och då i synnerhet om kulturhistoria och kulturella traditioner.
Hon säger att hon fick andnöd när hon för länge sedan såg en krona från 1300-talet.
– I den stunden föddes en kärlek och efter det har jag arbetat med trådslöjd där jag arbetar med kronor, som berättar en historia genom sin form och symbolik. Jag har totalt snöat in på det här och det är jättekul, säger Britten Toftarp.

Det handlar mycket om rank, rit och rikedom i de objekt hon gör. På utställningen på Vävstolsmuseet visar hon nio av sina kronor från 2010 till 2018, bland andra ståldiademet, (som är en trådslöjdstolkning av de kungliga empirdiadem som kallas Ståldiademet) som hon fått ställa ut på Kungliga slottet i samband med brudklänningsutställningen 2016-2017.
Britten Toftarp har även QR koder i samband med de objekt som visas, de finns bredvid kronorna och om man skannar av koden kan man i små filmer se hur Britten arbetar fram sina verk.
Bredvid Britten Toftarp på andra våningen i Vävstolsmuseet ställer Johanna Jalma ut sina broderier. Det handlar om monster som hon syr i korsstygn. Johanna är till vardags förskollärare i Helsingborg men textilkonstnär på fritiden.

Hon broderar i soffan och framför tv:n. Det började med att hon fick broderigarner av sin farmor och sedan dess har det bara fortsatt. Hennes broderade monster syr hon på textilkassar, som hon syr själv. De återfinns också på lavendelkuddar. Vissa monster är avskräckande men andra ser ganska snälla ut.
På Vävstolsmuseets nedervåning finns en samlingsutställning med namnet färgeffekt. Nina Floderus, också hon från Halland, är känd för många som deltar i vävdagarna.
– 1995 hade jag min första utställning på vävdagarna, säger Nina Floderus.
– Nu har jag fått förtroendet att göra den här samlingsutställningen om färgeffekter, fortsätter hon och visar bland annat den matta hon vävt själv av sisal och den är färgad i batikfärg.
– Meningen är att vävare ska bli inspirerade och undervisade om hur lätt det är att göra färgeffekter när man väver ett tyg, säger Nina Floderus.

×