Den resultatlöse terroristen

Stackars Toronto befinner sig nu i ”Vi kan inte fatta att det här har hänt”-stadiet. Reaktionerna är välbekanta: förtvivlan, förvirring och svårighet att ta in informationen. Sverige kände just så här förra året. Gatorna är tomma några dagar, folk lär sig att se över axeln någon extra gång, fundera på om föraren i en parkerad lastbil är terrorist eller vit extremist. Men det går över. Ekonomiskt välmående demokratiska samhällen hämtar sig överraskande snabbt efter attacker. Turistbranschen blir lidande ett slag, men sedan fortsätter det som vanligt.

Nyligen, inte så långt efter årsdagen för terrordådet, gick jag längst Drottninggatan. Folk poserade vid stenlejonen, som varit föremål för en debatt kring om de gjort sin stenjobb som trafikhinder eller ej, och tog bilder. Hade jag inte läst om terrordådet samma dag hade jag kanske inte ens tänkt tanken att det var här folk dog förra året.

När jag läste ifatt om nattens händelser i Toronto, inser jag att jag nästan hade glömt bort Barcelonas motsvarighet, då 13 personer mördades efter ett fordon rusat ner för Barcelonas turiststråk Las Ramblas. Dessa attacker har blivit så pass vanliga att man slutar lagra information om det som verkade oförglömligt första gången man hörde talas om det.

Vad tänker sig gärningsmannen att hen får ut av sina handlingar? Känslan av makt för att ett antal personer fått sätta livet till varar inte för evigt. För den religiöse gärningsmannen kan handlingarna möjligtvis förklaras av att hen fått för sig att hen kommer att hamna i sin religions definition av paradiset.

Vad den vite arge mannen får ut av sina attacker, förutom fanbrev av andra moraliskt bankrutta personer, får vi kanske aldrig reda på.

Eftersom bilattackerna förespråkas av IS som metod för ensamattacker är det inte konstigt att man tänker islamist när man hör att fotgängare blivit påkörda. Men den misstänkte för dådet i Toronto kan inte kopplas till extremism. Han lider av olika funktionshinder och beskrivs som socialt utanför. En polis i Toronto vägrade skjuta och övertalade honom att ge sig.

Blir det de vanliga islamistslagorden? Hat mot samhället? Det behövs ett motiv. Annars har det blivit en deprimerande och blodig trend att köra ihjäl sina medmänniskor med hjälp av fordon. Man ska inte ge gärningsmän för mycket uppmärksamhet. Men kanske behövs en förklaring i det här fallet: för det är obegripligt, osannolikt deprimerande att tänka sig att det saknar både mening och motivation.