Protester i Armenien stoppade ”putinifiering”
Armeniens premiärminister, som fram tills nyligen var president, avgick efter omfattande gatuprotester.
Serzj Sargsian hade varit president i tio år och hade nu låtit utnämna sig till premiärminister, efter en författningsändring som flyttade den mesta makten från presidenten till premiärministern. Därmed försökte han göra som Erdogan i Turkiet, fast tvärtom (där har presidenten nu fått hela makten) eller som Putin, som ju avgick som president efter två perioder och blev premiärminister.
Att Sargsian före valet lovat att inte bli premiärminister gjorde folket, som redan var trötta på hans maktmissbruk och den utbredda korruptionen, extra ilskna. Protesterna växte på gatorna i huvudstaden Jerevan och andra städer.
I elva dagar pågick protesterna, som bland annat omfattade studenter som sittdemonstrerade i många gatukorsningar så trafiken lamslogs. Samtidigt som den fängslade protestledaren Nikol Pashinian släpptes meddelade Sargsian att han avgår. Då hade även soldater börjat ansluta sig till demonstranterna.
Därmed stoppade armenierna på helt fredlig väg en ”putinifiering” av Armenien. Det fanns en oro för att Putin skulle skicka ryska trupper till Jerevan för att hjälpa sin vän, men det lovade han offentligt att inte göra, vilket också kan har bidragit till att Sargsian gav upp.
Nu återstår att bilda en ny regering som kan ta itu med korruptionen. Det blir inte lika enkelt som att störta presidenten.
Yngve Sunesson