”Vill alltid vinna – överallt”
Emilia Rönningdal plaskade i bassängen redan som babysimmare. Länge kombinerade hon simningen med fotboll men för två år sedan fick bollen kasta in handduken.
Vad är det som är så fantastiskt med simning?
– Det är allt möjligt. Man kan göra så mycket. Det är inte bara att ligga och simma fram och tillbaka som alla tror utan det handlar jättemycket om att ha hjärnan med sig, att tänka positivt och bara fortsätta och inte ge upp. Alltså...det är jättejobbigt att simma. Man tränar så mycket och det tar väldigt mycket på krafterna, säger Emilia som kör nio pass i veckan.
Det innebär ungefär 18 timmars plöjande fram och tillbaka i Qpoolens 25:a. Mängdträning som är nödvändig i simningen.
– Om man är borta i två dagar och hoppar i vattnet känns det som att man inte kan simma längre, skrattar Emilia.
– Det är säkert från person till person men jag känner så i alla fall.
Emilias bästa grenar är frisim och medley. Hon har ett gäng medaljer från Sum-Sim men rankar bronset på ungdoms-OS (EYOF) från den mixade lagkappen som finaste ögonblicket i karriären.
– Det är det bästa som har hänt mig i hela mitt liv. Jag har nog aldrig varit så glad, förklarar Emilia som simmade för svenska landslaget i ungerska Györ.
Vad gör dig till en bra simmare?
– För det första måste man tycka att det är roligt. Sen tror jag mest att det är att jag har huvudet med mig. Det är lätt att hoppa i och träna varje dag men man måste ha huvudet med sig. Vinnarskallen – det är den som formar mig som person, säger Emilia.
Hur tar den sig uttryck utanför bassängen?
– Jag vill alltid vinna – överallt. Jag tävlar alltid, det kan till exempel vara vem som är snabbast nedför trappan där hemma, berättar Emilia som utkämpar tuffa bataljer med storebror Fabian och lillebror Malte.
Hon har också en förmåga att se till de små detaljerna och väljer bort frestande genvägar.
– Det gäller att inte komma på ursäkter, för man ljuger bara för sig själv och det blir ju inte bra i slutändan.
När du ser skylten ”Simhallsbadet” här ovanför entrén för nionde gången i veckan, vad tänker du då?
– Oftast tycker jag det är jätteroligt, för jag har ju kompisarna här, men ibland är det bara ”blä”. Man vill inte gå in, man vill inte träna men när man väl hoppar i vattnet så blir det annorlunda.
Simning som sport är extremt mätbar. Tiden talar sitt tydliga språk när Emilia slår handen i kaklet.
– Jag tycker mest det är bra, för då har man mål att se upp till och kämpa för. Men samtidigt, när man kommer in i en svacka så kan det vara jättejobbigt.
Att nöta in ny teknik tar tid. Det kan vara frustrerande att vänta på retroaktiv utdelning som inte ens är garanterad.
– Man måste träna väldigt mycket innan man ser resultat.
Till hösten flyttar Emilia till Helsingborg för att fortsätta sin satsning.
– Filbornaskolan har en simprofil och jag ska träna där men fortsätta tävla för S 71. Det är lite nervöst för det blir helt nytt. Men det är spännande också för man vill ju ha lite förändring, så det ska bli roligt.
En ny tillvaro väntar i en egen liten lägenhet.
– Jag måste handla mat och tvätta själv. Nu har jag ju mamma och pappa som alltid finns där och hjälper till, säger Emilia som också får värdefull hjälp av mormor Maria och farmor Brita.
– De kör mig till träningen nästan varje dag. Det är jätteviktigt för mig att ha familjen som stöttar.
Fakta
Namn: Emilia Rönningdal.
Ålder: 15 år.
Bor: Hässleholm.
Familj: Mamma Katarina, pappa Fredrik, storebror Fabian och lillebror Malte.
Gör: Går i nian på Linnéskolan, börjar på Filbornaskolan (RIG) i Helsingborg till hösten.
Klubb: S 71.
Rösta på Emilia: SMS:a Bedrup08 till 72120 (kostnad 10 kronor).
