Känsla och respekt i Utøya-filmen

Det tog till och med Hollywood ett tag innan man vågade göra film om terrorattentatet mot World Trade Center den 11 September 2001. Orsakerna är naturligtvis flera. Att visa upp dådet på stor duk strör naturligtvis salt i sår som fortfarande är öppna. Säkert finns också tanken att en stor publik eventuellt bojkottar en sådan film som en solidarisk gest mot de anhöriga.

Projektet har onekligen sina risker. Inledningsscenen när den unga Kaja (lysande tolkad av Andrea Berntzen) vänder sig direkt till publiken med orden ”Ni kan aldrig förstå” lägger an tonen för det kommande händelseförloppet.

Erik Poppe har valt att inte visa Breivik mycket i bild utan bara låta skotten tala sitt eget obönhörliga språk. Han följer ungdomarna och då främst med en, enda lång tagning som gör publiken delaktig. Eftersom Poppe har valt att helt koncentrera sig på offren och deras kamp för att överleva finns ingen bakgrund eller några andra politiska aspekter med i filmen, mer än att vi får veta att det händer på Arbederpartiets sommarläger. Vi får anta att Poppe utgår från att vi alla känner till Breiviks politiska hemvist och motiv.