Länge tills EU-bud­geten är klar

För­ra vec­kan pre­sen­terade EU-kom­mis­sionen sitt för­slag till bud­get för åren 2021-2027. Efter­som Stor­bri­tan­ni­en håller på att lämna EU måste öv­riga länder be­tala mer, även med oför­änd­rad verk­sam­het. Dess­utom vill kom­mis­sionen som van­ligt ex­pan­dera EU:s verk­sam­het, från en till 1,11 pro­cent av BNI. Det är svårt att mo­ti­vera.
Att Stor­bri­tan­ni­en lär tvingas be­tala till EU för det av­tal som väntas er­sätta med­lem­skapet har dock inte kom­mis­sionen räknat med. Norge be­talar näs­tan lika myc­ket för EES-av­talet som en med­lems­av­gift skulle in­ne­bära. Nå­got liknande är rim­ligt att kräva av britterna.

Bud­get­för­slaget innebär kraf­tigt ökade kost­nader för Sverige. Det be­ror delvis på ra­batten, som de fem största net­to­be­ta­la­rna (för­ut­om Sverige Danmark, Tysk­land, Ne­der­län­der­na och Ös­ter­ri­ke) har som en kon­se­kvens av att Mar­ga­ret Thatcher en gång ställde det kravet för Stor­bri­tan­ni­en som vill­kor för att inte lägga in veto mot bud­geten. Den fö­re­slås trappas ned successivt och helt för­svinna.
För att öka EU:s in­täkter fö­re­slår kom­mis­sionen ock­så nya skatter som ska gå di­rekt till EU. Det in­ne­bär en prin­ci­pi­ellt vik­tig för­änd­ring, som många stater vägrar ac­cep­tera.
Svenska folkets rätt att sig själv be­skatta är en ut­gångs­punkt för den svenska grund­lagen. Den får inte rubbas för att EU-kom­mis­sionen vill det. Vare sig plast­skatt, en sär­skild kol­di­ox­id­skatt till EU el­ler en EU-bo­lags­skatt kan där­för god­kännas.
Där­emot är det inte så kon­tro­ver­si­ellt att höja EU:s an­del av tull­av­gifterna från 80 till 90 pro­cent. Det drabbar dess­utom alla med­lems­länderna relativt lika.

På kost­nads­si­dan vill kom­mis­sionen minska så­väl er­sätt­ningarna till jord­bruket som det re­gio­nal­po­li­tiska stödet. För Sverige är det po­si­tivt att det sär­skilda nord­liga stödet ändå fö­re­slås vara kvar, sam­ti­digt som nya fak­torer som många mot­tagna flyk­tingar skulle vägas in. Det skulle kun­na öka Sve­ri­ges åter­bäring på EU-av­giften och minska net­to­kost­naden.
Att dra ned på jord­bruks­stödet brukar Sverige driva, oav­sett vil­ken rege­ring som sitter. Men det är kort­synt. Jord­bruks­po­li­tiken är vid si­dan av han­dels­po­li­tiken det enda po­li­tik­om­rå­de som är helt EU:s an­svar. Där­för är det inte märk­ligt att den­na sek­tor tar en stor del av bud­geten.
Att över­låta åt länderna att kom­plet­tera EU-er­sätt­ningarna med egna jord­bruks­stöd skulle leda till orättvisa kon­kur­rens­för­hål­lan­den, som knappast skulle gynna den svenska livs­me­dels­pro­duk­tionen.
Den­na ska en­ligt alla par­tier öka, men det är inte tro­ligt att svenska re­ger­ingar blir lika ge­ne­rösa som till ex­em­pel franska med na­tio­nella jord­bruks­stöd.
Att EU tar en större kost­nad för mi­gra­tions­po­li­tiken, in­klu­si­ve gräns­kon­trollen, är rim­ligt om det går att enas om en ge­men­sam flyk­ting­po­li­tik. Där­emot finns ingen an­led­ning att EU ska be­kosta för­svars­in­du­strins sats­ningar.

Det finns allt­så både po­si­tiva och orimliga delar i kom­mis­sionens bud­get­för­slag. Det enda säkra är att det kommer att ta tid att enas – och en­häl­lig­het mel­lan alla 27 krävs.
Det lär inte vara klart före EU-valet om ett år, kan­ske inte ens till 2021, när den nya bud­geten ska börja gälla.

×