Linda Arvidsson, FC Hessleholm.
Tipskupongen vecka 20.

Passionen för fotboll är Lindas drivkraft

Det finns en sak Linda Arvidsson inte är så bra på när det gäller fotboll.
Lägga av.
Än har hon inte lyckats.
20 år efter debuten i seniorlaget är Linda – numera tvåbarnsmamma – fortfarande en nyckelspelare i FC Hessleholm

– Jag har spelat i damlaget sedan jag var 14 och nu är jag 33…34. Det är ju 20 år!
Linda ser själv lite förvånad ut.
Med så mycket erfarenhet borde hon ju vara en fena på att tippa lokal fotboll. Så vi låter Linda vara veckans experttippare.

Läs mer: Solklar match på match nummer 7
Men innan vi börjar prata NSk-tips vill vi förstås veta vad det är som driver henne. Vad det är som hela tiden drar henne tillbaka till fotbollen och FC Hessleholm.
– Fotbollen har på något sätt blivit ens identitet. Det skulle vara svårt att veta vem jag skulle vara utan fotbollen. Fotbollen är en del av mig och jag har mitt hjärta i föreningen.

Var det självklart att återvända till fotbollen när Alva hade fötts?
– Nej, det var det inte. Jag hade saknat fotbollen jättemycket men i mina tankar var nog förrförra säsongen sista året. Men så blev det ju så att Daniel (Nilsson, sambon) inte tog något lag utan är engagerad i Skåneboll istället och då öppnades möjligheten för mig att vara på träningarna. Jag körde försäsongen och sen var det så jäkla kul och då kan man inte hålla sig därifrån och sen var jag fast – igen.

Försöker du bädda för kommande generation?
– Aah, jag har väl inte så höga förhoppningar om Ella när det gäller fotboll, det är mer dans för henne så här långt och det är en helt ny värld för mig. Men Alva gillar bollar, hon kastar redan bättre än Daniel men det vågar jag knappt säga högt, skrattar Linda.

Var det jobbigare att komma tillbaka efter den andra graviditeten?
– Ja, Ella föddes i april och i augusti var jag i träning. När jag hade fått Alva dröjde det innan jag kunde börja träna för vi var inlagda.
Ettåriga Alva hade problem att komma igång med ätandet.
– Hon var sjuk och hade problem att gå upp i vikt. Vi utreddes för allt men de hittade inget. Det gjorde det tuffare att komma tillbaka.

Det är inte jättevanligt med tvåbarnsmammor i fotbollen!?
– Nej, jag vet faktiskt ingen. Det beror nog på tiden, det är ju ett pussel och logistik som är extremt svår. Man jobbar heltid och sedan är det träningar. Jag hinner bara med två av tre träningar i veckan med laget men sedan tränar jag själv och är uppe på sex pass ändå. Ska man få ihop det måste man ha ett jättedriv för fotbollen och jag tror att många tjejer tappar det efterhand. Men det hade behövts fler…
För första gången i karriären har Linda kvinnliga tränare.
– Det har blivit jättebra med Sonja (Fransson) och ”Charlie” (Charlotte Berg-strand). Det är positivt med kvinnliga tränare, även om jag inte lägger någon värdering i könet så är det kul.

Vad utmärker årets lag?
– Hög konkurrens, en jämn trupp och mycket talang. I år blandat med lite mer rutin med mig, Frida (Nilsson) och ”Otto” (Julia Ottosson).

Vad säger du om er start?
– Den har varit bra. Jag tycker att vi har ett jättebra spel och rent spelmässigt har vi hittills varit det lag som spelat bäst, sedan behöver inte det innebära att man vinner alla matcher för det.

De flesta trodde nog att ni skulle springa hem serien och så gick ni på en mina mot Hjärsås/Värestorp?
– Det är klart, tittar man på den trupp vi har så ska vi vinna de flesta matcherna. Så är det ju. Vi har själva som målsättning att vi ska vara i toppen men man springer aldrig igenom en serie, där är många bra lag.

Hur viktigt är det att ni går upp direkt?
– Är man en tävlingsmänniska så vill man vinna allt. Men det är inte bara att gå upp utan vi måste vara redo för det, så att det inte blir det där berg-och-dalbane-åkandet. Det absolut viktigaste är att spela ihop ett lag så att vi är redo att avancera – för att kunna stanna kvar i tvåan.

×