Tonsatt hat blev ”Bögtåget”

I den klassiska kantatformen berättar rösten en historia, ackompanjerad av orkestern.

– Jag satt och läste de här breven och det var så målande beskrivet! Så jag sa till Fredrik ”ska vi inte ta och göra något på det här?”, berättar Rickard Söderberg om idén bakom verket.

Så hur är det att tonsätta hat?

– Det finns så klart en ofrivillig humor bakom och en parodisk dimension, med en skolad röst som sjunger ord som ”bögerier”. Men jag upptäckte att det blev mycket otäckare när jag satte musik till det. Resultatet är faktiskt ganska läskigt, säger Fredrik Österling.

Och hur känns det att sjunga en sådan här text?

– Det är med stor glimt i ögat man gör det. Samtidigt finns det så klart ett mörker bakom när man tänker på att det finns folk som vill ha ett sånt här samhälle, där vi trycker ner varandra, säger Rickard Söderberg.

Brevskrivaren klagar på att det spelas musik av homo- och bisexuella kompositörer, trots att en stor del av den klassiska repertoaren är skriven av homosexuella. Piotr Tjajkovskij, Benjamin Britten och Francis Poulenc är alla passagerare på ”bögtåget” som nämns i brevet. Rickard Söderberg tror att brevskrivaren, som enligt brevet är en van konsertbesökare, vet det men tycker att hbtqia-personer ska hålla låg profil.

– Hen vill att jag ska hålla mig på rummet. Hålla käften om det och bara sjunga, helt enkelt.

Fredrik Österling tycker att det är dags att den klassiska musikvärlden blir mer socialt medveten. Han påpekar att kulturinstitutionerna har ett beting att verka enligt en demokratisk värdegrund som finns inskriven i de kulturpolitiska målen.

– Teatern har varit bättre än oss på det hitintills. Den klassiska musiken är tyvärr en utmärkt grogrund för tystnadskultur, på grund av genikulten som råder. Vi håller käften och spelar, det är det vi är vana vid.

Rickard Söderberg är dålig på att hålla käften och tar oftast kampen mot homofobi.

– Jag gör inte detta för min egen skull, för att jag ska få något slags upprättelse. Det finns dem som har det så fruktansvärt mycket värre än jag som vit man. Det är för dem vi gör det. Det finns folk därute som behöver få höra det här. Han berömmer Helsingborgs symfoniorkester för sitt progressiva förhållningssätt.

– De är moderna, roliga och så modiga.

Söderberg kommer också att framföra Schumanns vackra sångcykel Frauenliebe und -leben, som skildrar en kvinnas kärlek till mannen i sitt liv, under hela det livet. I den här versionen skildrar den kärlek oavsett kön. Fredrik Östling har arrangerat sångcykeln för full orkester (från början är den för röst och piano) och skrivit mellanspel i en modernare stil, vilket gör att det blir premiär för en helt ny version av verket. Han tror att även den nya versionen av Frauenliebe und -leben kan reta konservativa krafter lite.

– Vibrafon till Schumann!? säger han som prognos för invändningar som kan komma från traditionalister.

Söderberg tycker det är viktigt att vördnaden för kompositören inte gör att man hamnar på museum.

– Musiken måste ju få leva! Det här stycket har aldrig känts så rätt för mig som i Fredriks tappning.

Österling kallar sig själv ”aktivt ovördnadsfull” som kompositör.

Österling och Söderberg hoppas på att den arga brevskrivaren ska komma och lyssna på sitt tonsatta brev. Det är kanske för mycket att hoppas på, men att döma av ett klipp som Söderberg släppt så är det ett vackert och roligt stycke.

Vad vill Söderbergh att publiken ska ta med sig från en sådan här konsert?

– Lust och kampvilja, säger han utan att tveka.