I KU enades alla åtta par­tierna med An­dre­as Nor­lén (M) och Björn von Sydow (S) i spetsen. Foto: TT

KU tog sitt an­svar

Säl­lan har det upp­visats så stor enig­het i Kon­sti­tu­tions­ut­skottet som när rege­ringen fick kri­tik för han­ter­ingen av skan­da­len i Transportstyrelsen. Möj­lig­heterna att nå enig­het un­der­lättades nog av att de hårdast kri­ti­serade stats­råden re­dan av­gått.
Att KU ock­så enades om att kri­ti­sera stats­mi­nis­ter Ste­fan Löfven för att som an­sva­rig för re­ger­ings­kans­liets in­for­ma­tions­han­ter­ing inte ha full­gjort det­ta upp­drag – och gjorde det just i in­led­ningen av val­rö­rel­sen – visar att KU kan fun­gera som det är tänkt, även om det många gånger blivit are­na för diver­se par­ti­po­li­tiska mar­ke­ringar.
Så­väl An­ders Ygeman som Anna Johansson, som fick bära hund­hu­vudet för att stats­mi­nis­tern inte in­for­merats ti­digare ge­nom att få sparken i som­ras, får allt­så hård kri­tik av KU. Båda har även ti­digare fått kri­tik av ut­skottet, för mind­re all­var­liga miss­tag. Det gör den hårda kri­tiken än ­mer all­var­lig och kan på­verka de­ras fort­satta kar­ri­ärer.
För Anna Johansson verkar den re­dan ha pas­se­rat ze­nit, men Ygeman är grupp­le­da­re för Socialdemokraterna och verkar där­med på­tänkt för stora upp­gifter i fram­tiden. Han nämns till och med som fram­ti­da par­ti­le­da­re.
KU-kri­tiken kan bli käns­lig om han skulle bli på­tänkt som nytt stats­råd. En jäm­fö­rel­se kan göras med Anna-Gre­ta Leijon, som ock­så hade en myc­ket stark ställ­ning inom Socialdemokraterna och nämndes som tänk­bar ef­ter­trä­da­re till Ingvar Carlsson. Men hon tvingades avgå som ju­sti­tie­mi­nis­ter ef­ter Ebbe Carlsson-af­fären och fick hård kri­tik av KU och kom se­dan ald­rig till­ba­ka som stats­råd.
För Ste­fan Löfven är kri­tiken pin­sam, men så nära valet vill ingen ställa honom in­för miss­tro­en­de­för­klar­ing av den an­led­ningen, vil­ket an­nars en möj­lig följd av en hård KU-kri­tik. Det gör att KU-kri­tiken inte får någ­ra kon­kreta ef­fekter. Ändå är de eniga mar­ke­ringarna vik­tiga som tec­ken på att den po­li­tiska ren­håll­ningen fun­gerar.

×